Påståendedoktrinen är en rättsprincip som understödjer snabbhet, effektivitet och slutlighet för den tvistlösning som sker genom skiljeförfaranden. När en part till stöd för sin talan åberopar ett rättsfaktum som har betydelse i både processuellt och materiellt hänseende riskerar skiljenämnden eller domstolen att föregå sakprövningen i sin behörighetsprövning. Påståendedoktrinen avhjälper detta problem genom att partens påståenden om dubbelrelevanta rättsfakta tas för goda i behörighets-prövningen. Det finns dock undantag till påståendedoktrinen. Dessa är undantaget för uppenbart ogrundade påståenden, det genomlysningsresonemang som HD tillämpat i NJA 2017 s 226 samt anknytningsdoktrinen. Dessa undantag utreds.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:uu-332001 |
| Date | January 2017 |
| Creators | Andersson, Filip |
| Publisher | Uppsala universitet, Juridiska institutionen |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0035 seconds