Bilen har en etablerad roll i vårt samhälle och är ständigt central i samhällsplaneringsdebatten. Förutom biltrafikens koppling till ökade koldioxidutsläpp har bilens utbredning skapat utmaningar för att planera yteffektivt i städerna där allt fler bostäder byggs och i samband med detta även fler parkeringar. Det är kommunen som ansvarar för att det ska finnas skäligt med parkering i samband med bostadsbyggande och de skapar parkeringsnormer/policys för att reglera detta. Över tid har många kommuner gått från att ställa krav på ett minimum av parkeringsplatser till att istället arbeta med flexibla parkeringstal, vilka tillåter byggaktören att bygga färre parkeringar än vad normen säger om andra åtgärder för mobilitet implementeras. I denna process har bilpoolen kommit att bli en växande mobilitetsåtgärd som många kommuner erbjuder byggaktörerna att arbeta med för att sänka parkeringstalet. Det har däremot visat sig vara utmanande för kommunerna att få detta att fungera över tid. Det är kommunens uppdrag att ställa krav på parkeringstal och att godkänna eventuella minskningar av dessa om byggaktören väljer att arbeta med mobilitetsåtgärder - men kommunen ansvarar inte för förvaltningen av de tjänster som utlovas som mobilitetsåtgärd vid en avtalad parkeringstalsminskning. Det finns således inga garantier för att åtgärden över tid motsvarar förväntningarna och risken finns att bilpoolen läggs ned samtidigt som ett fåtal parkeringar har byggts. Detta arbete tar avstamp i frågan om vilka hinder och utmaningar kommuner som arbetar med bilpool som mobilitetsåtgärd vid nybyggnation av bostäder står inför i samarbetet med andra aktörer. Undersökningen tar hjälp av Actor-Network Theory för att kartlägga vilka aktörer och samarbeten som är centrala och vilka typer av interaktioner som skapar störst utmaningar i arbetet. Empirin är insamlad både kvantitativt genom enkätundersökningar där kommunerna fått redogöra för sina strategier, och kvalitativt genom djupintervjuer med utvalda kommuner där de har berättat om hur de upplever arbetsprocessen i sin helhet. Många kommuner befinner sig i en utforskande fas när det gäller att implementera och fastställa strategier i arbetet med bilpool som mobilitetsåtgärd, vilket leder till en variation av tillvägagångssätt och beräkningsmetoder. Implementeringen av bilpooler stöter på flera praktiska hinder, såsom otydligheter i regelverk och bristande samarbete mellan aktörer. Men det framgår i arbetet att det främst är de strukturella utmaningarna som måste adresseras för att underlätta implementeringen av bilpooler som en del av arbetet med flexibla parkeringstal. / The car holds an established role in our society and remains central in urban planning discussions. Besides the correlation between car traffic and escalating carbon dioxide emissions, the expansion of car use has presented challenges in efficiently planning urban spaces, particularly as more residences are constructed, resulting in an increase in parking facilities. It falls upon municipalities to ensure adequate parking provisions in conjunction with residential development, and they establish parking norms/policies to govern this. Over time, many municipalities have shifted from imposing minimum parking requirements to instead adopting flexible parking standards, enabling developers to construct fewer parking spaces than the norm dictates if alternative mobility measures are implemented. In this process, carpooling has emerged as a growing mobility solution that many municipalities offer developers as a means to reduce parking requirements. However, sustaining this approach over time poses a challenge. It is the municipality's responsibility to stipulate parking requirements and sanction any reductions if developers opt to integrate mobility measures. However, the municipality is not accountable for administering the services promised as mobility measures in a negotiated parking reduction. Consequently, there are no guarantees that the measure will meet expectations over time, and there exists a risk of discontinuing the carpool while only a few parking spaces have been developed. This study is rooted in the inquiry into the obstacles and challenges municipalities encounter when incorporating carpooling as a mobility measure in new housing construction in collaboration with other stakeholders. Employing Actor-Network Theory, the study maps out central actors and collaborations, as well as the types of interactions posing the greatest challenges in this endeavor. Empirical data is collected both quantitatively through surveys, wherein municipalities outline their strategies, and qualitatively through in-depth interviews with select municipalities, elucidating their experiences throughout the process. Many municipalities are in an exploratory phase concerning the implementation and establishment of strategies in integrating carpooling as a mobility measure, resulting in a divergence of approaches and calculation methods. The implementation of carpooling encounters several practical barriers, such as regulatory ambiguities and a lack of collaboration among stakeholders. However, it is apparent from the study that primarily addressing structural challenges is necessary to facilitate the integration of carpooling as part of the framework for flexible parking standards.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:kth-348405 |
| Date | January 2024 |
| Creators | Gunnarsson, Fanny |
| Publisher | KTH, Hållbar utveckling, miljövetenskap och teknik |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
| Relation | TRITA-ABE-MBT ; 24396 |
Page generated in 0.0037 seconds