The aim of this thesis is to explore purpose in life among very old people. The proportion of elderly is increasing in Sweden, especially among the group of very old aged over 85 years. Ageing has been associated from some perspectives with health, wisdom, maturity, and inner strength. Ageing can also, however, lead to reduced physical function, cognitive impairments, and loss of purpose in life. A loss of purpose in life can lead to mental health problems such as depression. This thesis is part of the Umeå 85 + study/GERDA begun in 2000. Half of all 85-year-olds, all 90-year-olds, and all those 95 years of age or older living in the municipality of Umeå were invited to the larger study, which was expanded in 2002 to include five rural municipalities in Västerbotten County with the same inclusion criteria. The Umeå 85 + study/GERDA is a collaborative project between several departments at Umeå University. Selection criteria for participants in the thesis were the ability to answer Likert-type questionnaires and the ability to participate in interviews. A follow-up study was conducted in Umeå in 2005 and in Västerbotten County in 2007. Paper I is a cross-sectional study with 189 participants (120 women and 69 men) who had responded to several questionnaires including the Purpose in Life test (PIL). In the results women scored significantly lower on the PIL test than men; attitudes towards one’s own aging were associated with purpose in life for both men and women; and musculoskeletal disorders were associated with lower purpose in life in women. Paper II includes the 189 participants from study I. In results at baseline the 40 who were diagnosed with depression had significantly lower purpose in life, and women were diagnosed with depression more often than men (32/120 women and 8/69 men). The 40 participants with a diagnosis of depression were excluded five years later, when 78 of 149 participants were available for the follow-up, 21 of whom (26.9%) had developed depression. There was no difference in the mean scores on the PIL test between those who had developed depression and those who had not. Purpose in life does not seem to protect very old people from developing depression. Paper III includes 51 people who responded to the PIL test on two occasions five years apart, and its results show that purpose in life decreased after five years. There was no difference in mean PIL scores at baseline between those with a diagnosis of depression and those without depression, but purpose in life declined significantly over the five years in those with diagnosed depression. In study IV, to gain a deeper understanding of purpose in life, content analysis was conducted on interviews from 30 women. To obtain 5 variety and breadth in the stories we selected 10 women with low estimated purpose in life, 10 women with undecided estimated purpose, and 10 women with high estimated purpose in life. The results show that despite the fact that women estimated their purpose in life lower than men, their stories were positive. The women experienced purpose in their daily life where social relations was important and on a spiritual level. However, there were also expressions of experiencing life as simply existing. In Study V we included 23 men who had responded to a question about purpose in life. Their answers were subjected to content analysis and the results show that for men work is an important part of purpose in life. All men except one had a positive outlook on life, and the men found purpose in life most strongly in memories of when they were younger. Lack of purpose in life can result in mental disorders like depression. Stereotypes of older people can affect their views of their own ageing, which in turn can weaken their purpose in life. To prevent mental illness it is important to experience purpose in life throughout life. Society at large and the health care system must consider purpose in life integral to mental health and work to combat ageist stereotypes to support purpose in life through the entire lifespan. / Det övergripandet syftet med avhandlingen är att utforska livsmening hos de allra äldsta. Andelen äldre ökar i Sverige, och de allra äldsta över 85 år har under åren 1990-2007 ökat med 40 %. Att åldras har beskrivits från olika perspektiv som att ha hälsa, mogna till visdom samt att ha inre styrka. Att åldras kan också innebära en försämrad rörelse förmåga, kognitiva nedsättningar samt förlust av livsmening. En förlust av livsmening kan leda till psykisk ohälsa vilket kan leda till depression. Avhandlingen är en del av Umeå 85+ studien/GERDA vilken utgår från Umeå och startade år 2000. Hälften av alla 85 åringar, alla 90 åringar samt alla som var 95 år och äldre boende i Umeå kommun inbjöds till studien. Studien utvidgades år 2002 med att innefatta fem inlandskommuner i Västerbottens län med samma urvalskriterier. Umeå 85+ studien är ett samarbetes projekt mellan ett flertal institutioner vid Umeå Universitet. Urvalskriterierna för deltagarna i avhandlingen var att de skulle kunna svara på frågeformulär av Likert karaktär samt att de skulle orka delta i intervjuer. En uppföljning genomfördes år 2005 i Umeå kommun samt år 2007 i Västerbottens inland. Delarbete I är en tvärsnitts studie och innefattar 189 personer fördelat på 120 kvinnor och 69 män, alla deltagarna hade svarat på ett flertal frågeformulär varav ett av formulären var test för livsmening. Resultatet visar att kvinnor skattar livsmeningen signifikant lägre än män. Egna attityder mot åldrande var starkast associerat med livsmening för både kvinnor och män, för kvinnor var även muskeloskeletala besvär associerat med lägre livsmening. Delarbete II innefattar vid baslinjen de 189 personerna från studie I. Resultatet vid baslinjen visar att de 40 deltagarna av de 189 deltagarna som var diagnostiserade som deprimerade hade signifikant lägre livsmeningen. Kvinnor var diagnostiserade som deprimerade i högre utsträckning än män (32 kvinnor och 8 män). De 40 deltagarna med en depressions diagnos uteslöts och ingick inte i analysen 5 år senare. Efter 5 år fanns 78 personer av 149 deltagare tillgängliga, av dem hade 21 personer (26.9%) utvecklat depression, det var ingen skillnad mellan män och kvinnor i andelen som utvecklade depression. Det var ingen skillnad i medelvärdet på test för livsmening bland de som hade utvecklat depression efter 5 år jämfört med de som inte utvecklat depression. Det förefaller som att livsmening inte skyddar riktigt gamla människor från att utveckla depression. Delarbete III innefattar 51 personer vilka svarat på test för livsmening vid två tillfällen med 5 års mellanrum. Resultatet visar att livsmeningen minskar efter 5 år i högre grad bland kvinnorna jämfört med männen. Det var ingen skillnad i medelvärdet i livsmening vid baslinjen mellan de som hade en depression diagnos och de som inte hade en, men bland de med en depressionsdiagnos hade livsmeningen minskat signifikant efter 5 år. För att fördjupa kunskapen om livsmening analyserades intervjuer från 30 kvinnor med hjälp av innehållsanalys i delarbete IV. För att få en variation i berättelserna valdes 10 kvinnor som skattat livsmeningen som låg, 10 kvinnor som skattat livsmeningen som medel samt 10 kvinnor som skattat livsmeningen som hög. Kvinnornas berättelser om att åldras och vara gamla var positiva. De upplevde livsmening i både vardagen där sociala relationer var viktiga samt i kontakt på ett andligt plan. Det uttrycktes även i berättelserna att det inte fanns någon livsmening. I delarbete V ingår 23 män vilka alla hade svarat på en fråga om livsmening, svaren analyserades med hjälp av innehålls analys och resultatet visar att för männen var arbete en viktig del för livsmening. Alla utom en man hade en positiv syn på livet, männen berättade om livsmening främst i relation till minnen från när de var yngre. Sammanfattningsvis visar studierna att inte uppleva livsmening kan resultera i psykisk ohälsa vilket kan leda till depression. Livsmening måste beaktas både i samhället och i sjukvården för att förebygga psykisk ohälsa. Det är av stor betydelse att uppleva livsmening under hela livet samt att samhällets syn på äldre människor är sannolikt en viktig aspekt för att de allra äldsta ska uppleva livsmening.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:umu-37908 |
| Date | January 2010 |
| Creators | Hedberg, Pia |
| Publisher | Umeå universitet, Institutionen för omvårdnad, Umeå : Umeå universitet |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | English |
| Detected Language | English |
| Type | Doctoral thesis, comprehensive summary, info:eu-repo/semantics/doctoralThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
| Relation | Umeå University medical dissertations, 0346-6612 ; 1384 |
Page generated in 0.0031 seconds