This study is about the reception of Paul Gauguin’s art in Sweden in 1926 and 1970. I chose these dates because of the exhibitions displaying Gauguin’s art in Stockholm then, as it is the reception in Sweden I’m concerned with. The reception will be examined by studying relevant material as exhibition catalogues and newspaper articles. The study starts with a biography on Gauguin’s life to provide relevant background information. Then, a semiotic analysis of the painting Manao tupapau (1892) that Gauguin painted during his first stay on Tahiti (1891-1893). I feel that this paining really represents the imperial gaze Gauguin used to view and portrait the local population on Tahiti with. Throughout my study I use postcolonial theory in my analysis and I also draw parallels between Gauguin’s art and the racial photography of indigenous populations that Åsa Bharathi Larsson writes about. I feel that the production of photos have a lot in common with the production of Gauguin’s art and the result also shows that this racial photography helped establish the imperial gaze that the Swedish art critics later viewed Gauguin’s art with, especially in 1926. In 1970, the gaze had evolved and Gauguin’s lifestyle was criticized. Still, In spite of this critic, Gauguin’s art can still be exposed today (2017-18), without any mentioning of the circumstances under it was made, nor its exotifying traits. / Det här arbetet handlar om receptionen av Paul Gauguins konst i Sverige i samband med de utställningar av hans konst som tagit plats i Stockholm år 1926 och 1970. Arbetet består av analyser av det material som producerats i samband med utställningarna; utställningskataloger och tidningsartiklar. En semiotisk bildanalys av hans målning Manao tupapau har utförts då jag anser att det verket bäst sammanfattar de koloniala strukturer jag menar Gauguins konst bär på. Postkolonial teori används genomgående som teori i arbetet och jämförelser mellan den konst som Gauguin producerade på Tahiti i slutet av 1800- talet och de rasbiologiska fotograferingar som Åsa Bharathi Larsson skriver att Sverige utförde på Tahiti under sent 1800-tal har utförs. Resultatet visar också att dessa rasbiologiska studier bidragit till att lägga grunden för den koloniala blick med vilken konstkritiker i Sverige betraktade Gauguins konst främst år 1926. Studien visar att blicken med tiden utvecklades och att det år 1970 riktades kritik mot Gauguins livsstil. Trots detta kan idag (2017-18) Gauguins konst exponeras utan att omständigheterna kring hur den skapades eller de exotifierande egenskaper den bär på, nämns.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:sh-34829 |
| Date | January 2017 |
| Creators | Ilorah, Miriam |
| Publisher | Södertörns högskola, Institutionen för kultur och lärande |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | English |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0024 seconds