This study is about the reception of Paul Gauguin’s art in Sweden in 1926 and 1970. I chose these dates because of the exhibitions displaying Gauguin’s art in Stockholm then, as it is the reception in Sweden I’m concerned with. The reception will be examined by studying relevant material as exhibition catalogues and newspaper articles. The study starts with a biography on Gauguin’s life to provide relevant background information. Then, a semiotic analysis of the painting Manao tupapau (1892) that Gauguin painted during his first stay on Tahiti (1891-1893). I feel that this paining really represents the imperial gaze Gauguin used to view and portrait the local population on Tahiti with. Throughout my study I use postcolonial theory in my analysis and I also draw parallels between Gauguin’s art and the racial photography of indigenous populations that Åsa Bharathi Larsson writes about. I feel that the production of photos have a lot in common with the production of Gauguin’s art and the result also shows that this racial photography helped establish the imperial gaze that the Swedish art critics later viewed Gauguin’s art with, especially in 1926. In 1970, the gaze had evolved and Gauguin’s lifestyle was criticized. Still, In spite of this critic, Gauguin’s art can still be exposed today (2017-18), without any mentioning of the circumstances under it was made, nor its exotifying traits. / Det här arbetet handlar om receptionen av Paul Gauguins konst i Sverige i samband med de utställningar av hans konst som tagit plats i Stockholm år 1926 och 1970. Arbetet består av analyser av det material som producerats i samband med utställningarna; utställningskataloger och tidningsartiklar. En semiotisk bildanalys av hans målning Manao tupapau har utförts då jag anser att det verket bäst sammanfattar de koloniala strukturer jag menar Gauguins konst bär på. Postkolonial teori används genomgående som teori i arbetet och jämförelser mellan den konst som Gauguin producerade på Tahiti i slutet av 1800- talet och de rasbiologiska fotograferingar som Åsa Bharathi Larsson skriver att Sverige utförde på Tahiti under sent 1800-tal har utförs. Resultatet visar också att dessa rasbiologiska studier bidragit till att lägga grunden för den koloniala blick med vilken konstkritiker i Sverige betraktade Gauguins konst främst år 1926. Studien visar att blicken med tiden utvecklades och att det år 1970 riktades kritik mot Gauguins livsstil. Trots detta kan idag (2017-18) Gauguins konst exponeras utan att omständigheterna kring hur den skapades eller de exotifierande egenskaper den bär på, nämns.

Denna uppsats syfte är att se hur samer gestaltades i två norrbottniska tidningar under 1920-talet. Hur beskrevs samerna, användes några värdeladdade ord eller anlades några stereotyper? De två tidningarna som valts till undersökningen är Norrbotten-Kuriren en konservativ tidning och Norrländska Socialdemokraten, NSD en socialdemokratisk tidning. Dessa tidningar har valts för att de har samma upptagningsområde men har olika politisk inriktning. En fråga i denna uppsats är således om gestaltningen av samer skiljer sig åt mellan tidningarna beroende på deras politiska hemvist. Teorin som används i denna uppsats är Saids postkoloniala teori om utmålningen av ”den andra”. Med komplettering av Ania Loombas perspektiv på postkolonial teori, hon menar att det kan finnas lokala skillnader i hur ”Den andre” gestaltades. Det är detta, denna uppsats ska belysa hur samer gestaltades lokalt i Norrbottens län. Uppsatsens metod är kvalitativ innehållsanalys med nyanser av diskursteori, samernas subjektsposition under 1920-talet ska beläggas. Materialet som används till studien är 59 texter det är alla texter som publicerades om samer under den tid jag valt att undersöka, 22 artiklar analyseras på ett djupare plan och notiserna, texter under 15 rader, analyseras tematiskt. Studien är uppdelad i tre nedslag 1920, 1925 och 1930, där artiklarna från månaderna maj-juni har analyserats eftersom det var under maj-juni renflyttningen skedde. Studien visar att tidningarnas gestaltning av samer skiljer sig åt, Norrländska Socialdemokraten hade ett myndighetsperspektiv, de lade stor vikt vid statens utredningar om samerna i sina artiklar, och de hade en nedlåtande ton mot samerna, de sågs som svagare än andra, i många av sina artiklar. Medan Norrbotten-Kuriren anlägger en mer vi känsla i en del av sina artiklar, samerna fick vara med och vara en del av viet, de fick ibland komma till tals vilket de inte fick göra i Norrländska Socialdemokraten. Norrbotten-Kuriren har också samekritiska artiklar men denna tidning var mer närvarande, de såg samerna mer som en grupp än som några svagare personer som det ska stiftas lagar kring. Ämnena som präglade de olika nedslagen var tämligen lika i de båda tidningarna. 1920 var det nomadskolorna och kolonisationen av ”lappmarkerna”, 1925 var det renbeteslagstiftning och renskötseln och 1930 kritik mest mot renarna och den skadegörelse som de lämnade efter sig i jordbrukslandskapet. Alla artiklar rör renägande samer och inga kvinnor fick komma till tals.