Den rådande covid-19-pandemin har inneburit stora prövningar för bibliotek världen över; Sverige är inget undantag. Syftet med denna uppsats har varit att med hjälp av begreppet resiliens skapa fördjupad förståelse för hur folkbibliotek har anpassat sig till den pågående covid-19-pandemin, samt hur väl de har kunnat behålla sin struktur och funktion trots de förändrade omständigheterna som pandemin har inneburit. Materialet utgörs av fem transkriberade semi-strukturerade intervjuer med bibliotekspersonal på olika folkbibliotek i en och samma kommun i Sverige. Intervjuerna ägde rum i månadsskiftet november–december 2020, några veckor efter att en andra våg av covid-19-pandemin drabbat stora delar av Sverige. De transkriberade intervjuerna har analyserats med hjälp av teoretisk, semantisk, realistisk/essentialistisk tematisk analys. De huvudsakliga resultaten visar att folkbiblioteken i föreliggande studie har nyttjat ett flertal strategier och adaptiva resurser i sitt svar på covid-19-pandemin. Dessa syftar till att förhindra smittspridning på biblioteket, ställa om utåtriktad verksamhet, underlätta situationen för besökarna och främja folkhälsomedvetenhet. Olika faktorer har fungerat hämmande (t.ex. teknikovan personal, upphovsrätt och sekretess) respektive främjande (t.ex. tillgång till digitala verktyg och anpassningsbarhet hos bibliotek och personal) för folkbibliotekens anpassning av verksamheten. Pandemin har dessutom medfört olika utmaningar och möjligheter. Två utmaningar är att ge god och jämlik service och att ställa om till det digitala, medan möjligheter handlar om att personalen har fått mer tid till andra arbetsuppgifter. Under pandemin fyller folkbiblioteken flera roller, dock har rollen som mötesplats upphört. Slutligen har pandemin haft såväl negativa som positiva konsekvenser; de långsiktiga effekterna på folkbiblioteken är dock oklara. Troligtvis kommer det digitala att leva vidare i någon form. Folkbibliotekens hantering av covid-19-pandemin liknar till viss del hur bibliotek hanterade spanska sjukan 1918–1919, till exempel när det gäller att möblera om och begränsa antalet besökare på biblioteket. Skillnaden ligger framför allt i tillgången på digitala verktyg. Genom sina anpassningar kan folkbiblioteken sägas möta besökarnas behov och främja folkhälsomedvetenhet. Vidare har folkbiblioteken kunnat behålla sin struktur och vissa delar av sin funktion under pandemin, även om förbättringspotential finns. Därmed kan folkbiblioteken sägas vara relativt resilienta.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:umu-181189 |
| Date | January 2020 |
| Creators | Sandström, Julia |
| Publisher | Umeå universitet, Sociologiska institutionen |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0017 seconds