Bakgrund: Musik påverkar muskelspänning, hjärtfrekvens, blodtryck och känslor. En ökning av positiva känslor kan ge en bättre prestation. Syfte: Att undersöka musikens påverkan på fysisk prestation mätt i tid, subjektivt skattad ansträngningsgrad och upplevd koncentration. Samt om musikens påverkan på prestation skiljer sig mellan kön och hur fysisk prestation samverkar med subjektivt skattad ansträngningsgrad. Metod: Studien var en kvasiexperimentell engruppsstudie med komparativ och korrelerande design. Urvalet bestod av 32 individer med varierande löpvana. Könsfördelningen var 17 kvinnor och 15 män och åldersspannet var 15-30 år. Resultat: En prestation mätt i tid vid ett Coopertest var signifikant bättre med musik än utan (p=0,002). Det gällde hos både kvinnor (p=0,017) och män (p=0,032). Det visades däremot ingen signifikant skillnad inom subjektivt skattad ansträngningsgrad eller upplevd koncentration vid löpning med och utan musik. Ett lågt till måttligt negativt samband fanns mellan subjektivt skattad ansträngningsgrad och uppmätt tidsresultat vid Coopertest med (Spearmans rho = -0,37) och utan musik (Spearmans rho= -0,43). Konklusion: Musik tenderar att prestationshöja individers fysik. Detta gäller individerna i denna studie och är inte direkt överförbart till andra grupper. Inom fysioterapi kan musik vara ett alternativ för patienter som har svårt att motiveras till att träna med önskad intensitet. / Background: Music affect the muscle tension, heart rate, blood pressure and emotions. An increase of positive emotions may result in a better performance. Aim: To explore the impact of music on physical performance measured in time, perceived exertion and perceived concentration and also if the impact differs between the sexes and how physical performance interacts with perceived exertion level. Method: The study was a quasi-experimental single-group study with comparative and correlating design. The sample consisted of 32 individuals with varying experience of running. They were 17 women and 15 men in the age of 15-30 years old. Results: A performance measured in time at the Cooper Test was significantly better with music than without (p = 0.002). It was shown in both women (p = 0.017) and men (p=0.032). There was no significant difference in perceived exertion or perceived concentration in running with and without music. A low to moderate negative correlation was found between perceived exertion and the measured time results at the Cooper Test with (Spearman's rho = -0.37) and without music (Spearman's rho = -0.43). Conclusion: Music tends to increase a performance based on individual physics. This is related to the individuals in this study and can not be directly transferable to other groups. In physiotherapy, music can be an option for patients who find it difficult to train with the desired intensity
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:uu-311575 |
| Date | January 2016 |
| Creators | Melin, Sofie, Samnell, Isabelle |
| Publisher | Uppsala universitet, Fysioterapi, Uppsala universitet, Fysioterapi |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | English |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0022 seconds