Användandet av empati i socialt arbete med barn och unga spelar en essentiell roll och beskrivs i tidigare forskning som en nyckelkomponent för att skapa meningsfulla klientrelationer. Dock finns en baksida med användandet av empati, vilket framträder i fenomen som empatitrötthet, sekundär traumatisering och utbrändhet. Forskningen på ämnet förbiser ofta socialarbetare inom HVB-verksamhet som yrkesgrupp, vilket gör att deras upplevelser inte utforskas i samma utsträckning som socialarbetare på myndighet. Denna studie syftar till att undersöka hur olika sätt att hantera empati påverkar känslan av sammanhang och meningsfullhet i det sociala arbetet med barn och ungdomar inom HVB-verksamhet, samt vilka svårigheter och möjligheter som uppstår genom användningen av empati. Studien utgår från den teoretiska modellen KASAM och dess huvudbegrepp: begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Studien tillämpar en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer från tio stycken socialarbetare inom HVB-verksamhet. Genom tematisk analys identifierades tre huvudteman: (1) att använda och uttrycka empati i arbetet, (2) hantering av känslor i klientmöten och (3) svårigheter med att hantera empatin på ett meningsfullt sätt i klientmöten. Resultatet visar att användningen av empati påverkar känslan av sammanhang och meningsfullhet på olika sätt beroende på hur empatin används, hanteras och begripliggörs. Att skapa balans i användandet av empati ansågs centralt av samtliga respondenter. Flertalet beskrev att när de var nya i yrkesrollen saknade de förmågan att balansera och kontrollera sitt användande av empati, vilket gjorde att arbetet upplevdes mer psykiskt påfrestande. För att empati ska bidra till meningsfulla relationer och vara en resurs i klientmöten, krävs att socialarbetare kan hantera och begripliggöra sina egna känslor i mötet med klienterna. Intervjupersonerna gjorde detta genom att reflektera och ventilera med kollegor, skapa tid för en meningsfull fritid samt sätta gränser för sin empati. Dessa faktorer var avgörande för att skapa en känsla av sammanhang och samtidigt skydda mot empatitrötthet eller utbrändhet. / The use of empathy in social work with children and young people is essential and described in previous research as a key component for creating meaningful client relationships. However, there is a downside to the use of empathy, manifesting in phenomena such as compassion fatigue, secondary traumatic stress, and burnout. Research often overlooks social workers within residential care homes (HVB) as a professional group, resulting in their experiences not being explored to the same extent as those of social workers in public agencies. This study examines how different ways of managing empathy affect the sense of coherence and meaningfulness in social work with children and adolescents within HVB and the difficulties and opportunities that arise from the use of empathy. The study is based on the theoretical model of Sense of Coherence (SOC) and its main concepts: comprehensibility, manageability, and meaningfulness. The study employs a qualitative approach with semi-structured interviews from ten social workers within HVB. Through thematic analysis, three main themes were identified: (1) using and expressing empathy in work, (2) managing emotions in client meetings, and (3) difficulties in managing empathy in a meaningful way in client meetings. The results show that using empathy affects the sense of coherence and meaningfulness differently depending on how empathy is used, managed, and understood. Creating balance in their use of empathy was considered central by all respondents. Many described that when they were new to the profession, they lacked the ability to balance and control their empathy, making the work more mentally demanding. For empathy to contribute to meaningful relationships and be a resource in client meetings, social workers need to manage and understand their own emotions when interacting with clients. The respondents achieved this by reflecting and discussing with colleagues, making time for meaningful leisure activities, and setting boundaries for their empathy. These factors were crucial for creating a sense of coherence while also protecting against compassion fatigue or burnout.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:uu-530503 |
| Date | January 2024 |
| Creators | Larsson, Vilma, Olofsson, Karin |
| Publisher | Uppsala universitet, Institutionen för socialt arbete |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0023 seconds