Självskadebeteenden beskrivs i forskning som komplexa och svåra att förstå, bemöta och behandla. Ett flertal studier påpekar bristen på kunskap inom området samt information om och vägledning i hur man bör bemöta dessa beteenden. Ett flertal studier belyser självskadande individers negativa erfarenheter av omsorgspersonalens bemötande. Syftet med nuvarande studien är att få en djupare förståelse för hur omsorgspersonal bemöter de individer som har ett självskadebeteende. Fokus ligger på hur personalen upplever att de agerar direkt när självskadan sker. Även hur personalen påverkas av att arbeta med självskadande individer undersöks. Studien är kvalitativ med en fenomenologisk metodansats. Fyra kvinnliga anställda inom omsorgen har intervjuats. I analysen som hade en fenomenlogisk utgångspunkt framträdde sex teman: förhållningssätt, visar omsorgspersonalens olika bemötande till individers självskadebeteenden. Förhållningssättet varierar utifrån situationerna som uppstår samt självskadans allvarlighetsgrad står för denna variation. Strategi, visar hur personalen arbetar med olika strategier i olika skeden vid självskador. Som kan bestå av sysselsättning, omplåstring och genom samtal beroende på individernas aktuella situation. Svårigheter - de komplexa situationerna, beskriver omsorgspersonalens upplevelse av att det är svårt att bemöta självskadebeteenden. Skapa förtroende, framhöll vikten av att det fanns en bra kommunikation. Självskadebeteende väcker känslor, beskrev personalens känslor av rädsla, osäkerhet, oro och frustration som uppstår i mötet med individernas självskador. Slutligen visar behovet av att öka kunskaperna om personalens sätt att bemöta självskadebeteenden är ett lämpligt agerande. / In research, self-injuring is described as complex, hard to understand and treat. Several studies are pointing to the lack of knowledge within the area, and also to information and guidance on how to deal with these behaviors. There are a handful of studies, which sheds light on individuals who have felt that care providers have treated them with negative attitudes. The purpose of the present study is to get a deeper understanding of how care providers approach individuals who self-injure. The main focus lies on how care providers experience how they themselves act when self-injuring occurs. It is also explored how care providers are affected while working with people who self-injuries. The study is qualitative with a phenomenological method. Four female care providers have been interviewed. In the analysis that had a phenomenological outset, six themes came forth: approach, shows the care provider´s different approaches to individuals who self-injures. The approach varies depending on the situations that arises, and also the severity of the self-injuring. Strategy, which illuminates how care providers works with different strategies in different stages of self-injuring, which can consist of activities, care and through conversation depending on the individual´s current situation. Hardships - the complex situation, which made clear that care providers experience hardships while treating people who self-injures. Creating trust, sheds light on the importance of a good communication. Self-injuring has an emotional impact, describes the care provider´s feelings of fear, insecurity, worry and frustration which arises while treating individuals who self-harm. Lastly the theme of the need for increased knowledge discusses if the care provider´s experiences their own way of treating people whom self-harm as appropriate behavior.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:liu-141851 |
| Date | January 2017 |
| Creators | Sanderson, Ann-Louise |
| Publisher | Linköpings universitet, Handikappvetenskap |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.002 seconds