Bakgrund: Självskadebeteende är en avsiktlig handling av vävnadsskada genom att rispa, skära eller bränna huden utan avsikt till suicid. I Sverige under 2016 vårdades cirka 6900 personer på sjukhus till följd av avsiktlig destruktiv handling, varav 62 % var kvinnor. Resultat: Kvinnor med självskadebeteende hade ofta växt upp i en otrygg miljö, varit med om trauma eller saknat vuxenstöd. Självskada hade varit ett sätt för att lindra emotionellt lidande och för att kunna fortsätta att leva. Effekten av självskada avtog och blev som ett beroende innan det eskalerade. Känslor av skam, skuld och ensamhet var vanliga. Stigmatisering hindrade hjälpsökande. Bristande bemötande och vård upplevdes. Främjade för tillfrisknad var att behandla bakomliggande orsak till beteendet, finna alternativa åtgärder till att hantera det emotionella och ha ett holistiskt synsätt. Slutsatser: Självskadebeteende har för kvinnor inneburit ett oavbrutet lidande, psykiskt och fysiskt. För sjuksköterskan och övrig vårdpersonal är det viktigt att ha kunskap om orsaker till att kvinnor inte söker hjälp för sitt självskadebeteende för att kunna nå och hjälpa dem. I föreliggande studie framkom att hinder för att söka hjälp hade varit vårdens bristande bemötande och okunskap om självskadebeteendet. Sjuksköterskan behöver ökade kunskaper om självskadebeteendet, sträva efter ett empatiskt bemötande och utföra god holistisk omvårdnad.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:hig-28768 |
| Date | January 2018 |
| Creators | Eriksson, Anne-Sofie |
| Publisher | Högskolan i Gävle, Avdelningen för hälso- och vårdvetenskap |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0019 seconds