Reklamfilmer till förmån för välgörande ändamål är ett välkänt fenomen. Som publik möts vi dagligen av filmklipp föreställande svältande barn, hus i spillror, krig, naturkatastrofer och annat elände. Frågan är; Hur mycket av detta tar vi egentligen till oss? Det är högst intressant att undersöka hur olika vi som mottagare upplever den här sortens marknadsföring. En del av oss snyftar medlidande medan andra fnyser och muttrar något i stil med "spel för gallerierna". Begreppet "spel för gallerierna" kan liknas vid en föreställning tillägnat de sämsta åskådarplatserna. Åskådarna på första parkett kan höra hur sufflören viskar fram replikerna som skådespelarna har glömt. Åskådarplatserna längst bak i salongen är lättare att lura då hörseln såväl som synen är försvagad. Medan första parkett himlar med ögonen åt sprickorna i kulisserna sitter åskådarna längst bak och jublar. Ovanstående fenomen skulle även kunna appliceras på åskådandet av en reklamfilm; en del åskådare observerar sprickorna i kulisserna och andra gör det inte. Min analys är baserad på hur vi som mottagare reagerar på två av UNICEF:s reklamfilmer. Till grund för mitt ämnesval ligger främst intresset av att lyfta fram känslorna som den här sortens marknadsföring väcker hos sina mottagare. Jag är även intresserad av att undersöka hur reklamfilmerna påverkar alternativt inte påverkar mottagarnas inställning till organisationen. En återkommande fråga är; ”Leder filmerna till någon utmärkande handling?”.
Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:su-100358 |
Date | January 2013 |
Creators | Pozaic, Paulina |
Publisher | Stockholms universitet, Institutionen för mediestudier |
Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
Language | Swedish |
Detected Language | Swedish |
Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
Format | application/pdf |
Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0022 seconds