Självmord är en av de vanligaste dödsorsakerna i Sverige. Personer som begått självmord lämnar efter sig närstående med en stor sorg. Syftet med studien var att undersöka huruvida närstående till personer som begått självmord får det stöd som de önskar. Studien är baserad på en kvantitativ metod genom ett webb-baserat frågeformulär med 66 deltagare. Urvalet utgår ifrån en kontakt med en ansvarig för anhörigorganisationen SPES (Riksförbundet för SuicidPrevention och Efterlevandes Stöd). Resultatet analyserades sedan med en kvantitativ deskriptiv statistik och kvalitativ innehållsanalys. Studiens resultat visade att 30% av deltagarna var det mer än sex år sedan självmordet skett. Nästan alla av deltagarna söktes upp eller blev erbjudna, på ett eller annat sätt, minst ett slags stöd. Majoriteten av deltagarna sökte i första hand stöd hos sin familj, släkt, vänner eller arbetskamrater. Av de närstående svarade 33% att de var nöjda med det stödet. Hälften av de närstående som fått något slags professionellt stöd upplevde att stödet var bra. Behov av att få stöd i vardagen påtalades av 29%. Studien visade sammanfattningsvis att många av deltagarna är missnöjda med det professionella stöd de erhållit. Deltagarna har ett stort behov av att uttrycka sina tankar och känslor trots att det gått lång tid sedan självmordet skett.
Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:umu-89294 |
Date | January 2014 |
Creators | Jacobsson, Jennifer, Haraldsson, Ingeborg |
Publisher | Umeå universitet, Institutionen för socialt arbete, Umeå universitet, Institutionen för socialt arbete |
Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
Language | Swedish |
Detected Language | Swedish |
Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
Format | application/pdf |
Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Relation | Rapport / Institutionen för socialt arbete, 0282-1958 |
Page generated in 0.0018 seconds