Många stadsbyggnadsutvecklingsprojekt diskuteras flitigt i media. Dock pratar man ofta bara om den fysiska utformningen och glömmer att uppmärksamma den sociala dimensionen av projekten. Alltså de förutsättningar som finns för den sociala miljön, offentliga rum där människor ska interagera med varandra. Detta innebär att en viktig del av behoven för människors livsmiljö inte tillgodoses, vilket kan göra planeringen av det offentliga rummet misslyckad. Ett exempel på ett projekt som fallit offer för detta är Nya Slussen som har fått stark opinion mot sig. Dock har debatten om Nya Slussen mestadels fokuserat på den fysiska utformningen. Denna studie ämnar analysera förutsättningarna för social interaktion i de offentliga rummen i Stockholms stads projekt Nya Slussen. Analysen av projektet Nya Slussen görs genom en deduktiv analysansats utifrån befintlig forskning inom urbansociologi. De teoretiker som använts som utgångspunkt i analyserna är Jane Jacobs, Jan Gehl och Lewis Mumford. Resultatet av studien visar att Nya Slussen har stora möjligheter till att främja den sociala interaktionen på vissa platser, men brister i andra. Exempelvis har planering av den nya Katarinaparken till stor del beaktat människan och de sociala funktionerna som primär. På det nya Vattentorget kan vi däremot se det motsatta, att den fysiska utformningen tenderar att vara dominerande.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:su-117618 |
| Date | January 2015 |
| Creators | Johansson, Rickhard, Bogale, Mickael |
| Publisher | Stockholms universitet, Sociologiska institutionen, Stockholms universitet, Sociologiska institutionen |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0023 seconds