This licentiate thesis studies the differences between analogue and digital council meetings in how they are organized and how speaking times are distributed between men and women, and hard and soft issues. The study is based on Swedish municipal council meetings, which share similar features with national parliamentary meetings and seek legitimacy through meetings and debate. Perspectives on meeting sites and components are combined with a time perspective on parliamentary activity, where women's representation and formal meeting procedures are set in focus. By studying video recordings of six council meetings in three municipalities, time is used to measure components of three analogue and three digital meetings. Measures of relative speaking time or speech duration are constructed and applied to meeting structure and how women and men spend their speaking time. Findings indicate that the roles of meeting secretaries and chairmen changed when faced with new digital challenges. The meeting formality decreased in the digital meetings, which is in line with previous research. Women generally accounted for a smaller proportion of speaking time in relation to their numerical representation. They spent more of their speaking time debating soft issues, such as social care, while men spent more of their speaking time debating hard issues, such as economy and infrastructure. The findings are in line with previous research on the policy areas with which women and men most engage. In the digital meetings, differences between men and women where still observed, but less noticeable. This could be interpreted as the digital format having potential benefits for women's representation in certain circumstances. The findings have implications for the understanding on how digital parliamentary meetings strive to create legitimacy. However, more research is needed to be able to generalize beyond the specific context of this study and to understand the mechanisms that can explain differences between men's and women's speaking time. The contribution of the thesis lies primarily in the development of a new method for measuring speaking time which, in relation to previous research, presents greater robustness from a reliability and validity perspective. / Den här uppsatsen studerar skillnader mellan analoga och digitala fullmäktigemöten avseende hur de organiseras och hur talartider fördelas mellan män och kvinnor och hårda och mjuka frågor. Studien tar avstamp i fullmäktige som ett parlamentariskt möte på lokal nivå som söker genomflödeslegitimitet genom att sammanträda och debattera. Teoretiska perspektiv på mötesplatser och möteskomponenter kombineras med ett tidsperspektiv på parlamentarisk aktivitet där kvinnors representation och mötesprocedurer fokuseras. Genom att studera videoinspelningar av sex fullmäktigemöten i tre kommuner mäts hur tiden används i tre analoga och tre digitala möten. Måttet talartid konstrueras för att studera hur mötestiden struktureras och hur kvinnor och män spenderar sin talartid. Resultatet pekar på att mötessekreterares och ordförandes roller förändras när de ställs inför nya utmaningar i digitala möten och att formalitetsnivån sjunker i de digitala mötena, vilket är i linje med tidigare forskning om digitala möten. Kvinnor stod generellt för en mindre andel av talartiden i relation till deras numerära representation. De spenderade mer av sin talartid att debattera mjuka frågor som exempelvis social omsorg, medan männen spenderade mer av sin talartid åt att debattera hårda frågor som exempelvis ekonomi och infrastruktur. Resultatet är i linje med tidigare forskning om vilka politikområden som kvinnor och män engageras i. Skillnaderna bestod i de digitala fullmäktigesammanträdena, men de var inte lika påtagliga. En tolkning är att det digitala formatet kan gynna kvinnors representation under vissa omständigheter. Resultatet har implikationer för förståelsen om hur digitala parlamentariska möten bidrar till legitimitet. Dock behövs mer forskning för att kunna generalisera dessa fall bortom den specifika kontexten samt att förstå vilka mekanismer som kan förklara skillnader mellan män och kvinnors talartid. Uppsatsens bidrag ligger främst i utvecklingen av en innovativ metod för att mäta talartid som i relation till tidigare försök står sig robust utifrån ett reliabilitets- och validitetsperspektiv.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:liu-185450 |
| Date | January 2022 |
| Creators | Garcia, Fredrik |
| Publisher | Linköpings universitet, Statsvetenskap, Linköpings universitet, Filosofiska fakulteten, Linköping |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Licentiate thesis, monograph, info:eu-repo/semantics/masterThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
| Relation | FiF-avhandling - Filosofiska fakulteten – Linköpings universitet, 1401-4637 ; 130 |
Page generated in 0.003 seconds