I takt med utvecklingen av av informations- och kommunikationsteknik (IKT) har det blivit alltmer vanligare att bedriva projekt på distans. Därför är denna studies syfte att undersöka hur projektmedlemmar beskriver upplevelser och erfarenheter av att delta i distribuerade projekt, samt de utmaningar som de har erfarit. Studien utgår ifrån en kvalitativ forskningsmetod och baseras på data insamlad från 9 öppen-strukturerade intervjuer. Datan har sedan analyserats med hjälp av en induktiv och tematisk analysmetod. Vidare visar den här rapporten att studiens respondenter har erfarenhet av att hantera utmaningar inom kommunikation, kultur och uppgiftslösningar när de arbetar i distribuerade projekt. Dessa utmaningar behandlar framförallt mänskliga behov, såsom gemenskap och motivation, men även hur dessa kan påverkas av de förutsättningar (till exempel beroendet och användningen av IKT) som råder inom distribuerade projekt. / In line with the development of information and communication technology (ICT), it has become increasingly common to undertake distributed projects. Therefore, this study's purpose is to investigate how project members describe their experiences of participating in distributed projects, as well as the challenges that they have been through. The study is based on a qualitative research method and is based on data collected from 9 open-structured interviews. The data has then been analyzed using an inductive and thematic analysis method. Furthermore, this report shows that the respondents of the study have experience in managing communication, culture and task challenges when working in distributed projects. These challenges address primarily human needs, such as community and motivation, but also how these can be influenced by the conditions (eg dependence and use of ICT) that exist in distributed projects

The coronavirus was classified as a pandemic at the beginning of the year 2020. As the virus spread across the globe, businesses and their employees had to act quickly. Businesses were preparing to conduct their meetings virtually via digital tools and their employees started to work from home and had to quickly adapt to the new normality as well. The purpose of this thesis is to delve into employees' experiences of shifting from physical to virtual meetings. The empirical material is based on six semi-structured interviews that later were transcribed and analyzed using discursive psychology (DP) as a second method. To examine the participants' relation between language and identity the theoretical framework of the thesis drawn from the approach of Stuart Hall’s cultural studies, Erving Goffman's dramaturgical theory and the sociological perspective, and Joanne Franklin's theory about self and self-identity in the modern age. The results showed that it has been difficult to maintain a professional and private role while working from home. While it has generally been easy to adapt to new technologies, some people faced challenges with the transition and usage of new technologies, especially older generations. The study also demonstrated that digital meetings can be effective, but successful creative meetings are difficult to implement digitally. There are also no guidelines on how and when to use all the different tools and functions during a digital meeting, however, when participating in a digital meeting there are social norms to relate to.

Som en konsekvens av covid-19 har fysiska möten blivit ersatta med digitala möten. Företag har insett stora fördelar med digitala möten och distansarbete kan därmed fortsätta till viss del efter pandemin. Digitala möten innebär att människor interagerar bakom en skärm, där andra beteenden kan uppstå i jämförelse med fysiska möten. Vidare har tidigare forskning visat att personlighetsdrag är en god prediktor för beteenden. Det fanns begränsad forskning inom området, därför hade studien ett explorativt syfte att undersöka förhållandet mellan personlighetsdrag och individens beteende vid digitala möten. En kvantitativ metod användes, där studien bestod av totalt 167 deltagare (M = 41 år, SD = 13 år; 131 kvinnor). För att samla in data gjordes en internetbaserad enkät med självskattade påståenden. Enkäten byggde på påståenden utifrån personlighetstestet IPIP-30 och egna utformade påståenden. De avsåg att mäta personlighetsdragen i femfaktormodellen och en individs beteende vid digitala möten. Materialet analyserades genom en korrelationsanalys och multipla regressionsanalyser. Vår studie visade att det fanns ett förhållande mellan personlighetsdrag och beteenden vid digitala möten. Resultatet bidrog därav till en ökad förståelse om individuella skillnader vid digitala möten. Vidare för en mer ingående beskrivning av förhållandet rekommenderas att fler studier utförs och mätinstrument vidareutvecklas. Personlighetsdraget samvetsgrannhet hade störst betydelse för specifika beteenden vid digitala möten och uppvisade positiva samband till ett flertal beteenden. Det innebär att ju högre grad av personlighetsdraget samvetsgrannhet individer har, desto mer tenderar individer att hålla med om specifika beteenden vid digitala möten. / Because of covid-19 physical meetings have been replaced with digital meetings. Companies have perceived great advantage with digital meetings and teleworking may therefore continue partially after the pandemic. At digital meetings peoplecommunicate behind a screen and other behaviors may arise in comparison with physical meetings. Previous research has shown that personality traits are a good predictor for behaviors. There was limited research in the field, therefore the study had an exploratory purpose where the relationship between personality traits and individual behaviors at digital meetings were investigated. A quantitative method was used, and a total of 167 people participated in the study (M = 41 years, SD = 13; 131 women). To collect data an internet-based survey was made with self-rated questionnaires. The survey was based on the personality test IPIP-30 and self-designed statements, intended to measure the personality traits in The Big Five and individual behaviors at digital meetings. The data collection was analyzed through a correlation analysis and multiple regression analysis. Our study showed that there was a relationship between personality traits and behaviors at digital meetings and contributed to an increased knowledge of individual differences. For a deeper understanding of the relationship, more studies need to be accomplished and the instrument needs further development. The personality trait conscientiousness had the most meaningful impact of specific behaviors at digital meetings and showed positive correlation with several behaviors. This means that the higher value the individuals have of the personality trait conscientiousness, the more they tend to agree with specific behaviors at digital meetings.

Denna fallstudie hade som syfte att studera chefers upplevelser av vad som krävs av dem för att kunna utöva sitt ledarskap idag, med hänsyn taget till en högre grad av distansarbete i den “nya vardagen” på Trafikverket, utifrån ett e-ledarskapsperspektiv. Den “nya vardagen” på Trafikverket innebär att i första hand välja digitala möten och minska resande. Syftet operationaliserades genom frågeställningarna: Vilka utmaningar finns i den “nya vardagen” enligt cheferna? samt Hur hanterar cheferna de upplevda utmaningarna i den “nya vardagen”?. Empirin samlades in med kvalitativ intervju. Urvalet var i ett första steg ett bekvämlighetsurval och den andra delen var ett snöbollsurval. Respondenterna var tio chefer som arbetat på Trafikverket i mer än två år. Intervjuerna transkriberades enligt följande koder: utmaningar med ledarskapet på distans, utmaningar med den “nya vardagen” och exempel på hur cheferna hanterar utmaningar. Resultatet och analysen presenteras enligt studiens två frågeställningar. Resultatet visade att det finns flera utmaningar med den “nya vardagen” såsom exempelvis att skapa tillfällen för spontan kommunikation, skapa delaktighet, välja vilka möten som ska vara på distans eller fysiskt, leda hybridmöten, begränsningar med IKT-verktyg samt att få medarbetare tillbaka till kontoret. Dessa utmaningar hanterades genom att cheferna var mer strukturerade, valde mellan mötesformer, skapade tid för spontana samtal samt undvek vissa mötesformer. Denna fallstudie påvisade att Trafikverkets chefer kan vara så kallade e-ledare då deras utsagor är lika de e-kompetenser som finns i teorin för e-ledarskap. / The aim of this case study was to examine how managers experience what is required of them to exercise their leadership considering a higher degree of remote working at the Swedish Transport Administration (Trafikverket), which the authority calls the “new everyday”, from an e-leadership perspective. The “new everyday” in practice means primarily choosing digital meetings and reducing travel. The purpose of the study was operationalized through the questions: What challenges are there in the “new everyday” according to the managers? and How do the managers handle the perceived challenges in the “new everyday”?. The empirics were collected by qualitative interview. The selection was in a first step a convenience sampling and in the second step a snowball sampling. The respondents were ten managers. The interviews were transcribed according to the following codes: challenges with remote leadership, challenges with the “new everyday” and examples of how managers manage challenges. The results and the analysis were presented according to the study's two questions. The results showed that there are several challenges with the "new everyday" such as, for example, creating opportunities for spontaneous communication, creating participation, choosing which meetings should be remote or at the office, leading hybrid meetings, restrictions with ICT tools and getting employees back to the office. These challenges were managed by the managers being more structured, choosing between meeting forms, creating time for spontaneous conversations, and avoiding certain forms of meeting. This case study showed that e-leadership can be applied to managers' statements and that communication is an important part of leadership in both a physical and digital environment.

För att hänga med och konkurrera i det allt hårdare och teknikcentrerade företagsklimatet tar organisationer olika initiativ för att digitalt transformera verksamheten. En del i organisationers arbete med den digitala transformationen härleds till implementeringen och integreringen av digitala kommunikationsverktyg, som gör det möjligt för två eller flera avlägsna personer att kommunicera med varandra. För att framgångsrikt lyckas med införandet av digital kommunikation i form av digitala möten i en organisation, har tidigare litteratur identifierat både utmaningar och framgångsfaktorer som är viktiga att ta i beaktning. Tidigare litteratur förutsätter dock att företag har tid för både planering och utvärdering av den digitala transformationen. När Covid-19 pandemin bröt ut i samhället tvingades organisationer till en acceleration inom den digitala transformationen och ett införande av digital mötesteknik var ett måste för att kunna upprätthålla kommunikation, samtidigt som ett långsiktigt tillvägagångssätt inte längre var möjligt. Denna studie undersöker vilka framgångsfaktorer som krävs eller vilka utmaningar finns när en snabb och forcerad transformation är ett måste till anledning av förändrade förutsättningar. Problemet undersöks genom frågeställningen:Vilka faktorer behöver organisationer som på kort tid behöver ställa om från fysiska till digitala möten ta hänsyn till?För att besvara studiens frågeställning genomförs en litteraturgranskning av befintliga teorier inom ämnesområdet, samt att en kvalitativ datainsamling genomförs med semi-strukturerade intervjuer som insamlingsmetod. Datainsamlingen sker med respondenter från små och medelstora företag (SME) inom tillverkningsindustrin som genomgått en digital transformation från fysiska till digitala möten.Studiens resultat påvisar 12 utmaningar respektive framgångsfaktorer som SME:er inom tillverkningsindustrin bör ta i beaktning, för att snabbt kunna digitalt transformeras från fysiska till digitala möten. / Organisations are taking various initiatives to digitally transform their operations to keep up and compete in the increasingly harsh and technology-centred business climate. Part of organisations work with digital transformation is derived from implementing and integrating digital communication tools, making it possible for two or more remote people to communicate. In order to successfully succeed with the introduction of digital communication in the form of digital meetings in an organisation, previous literature has identified both challenges and success factors that are important to consider. However, previous literature assumes that companies have time for both planning and evaluation of the digital transformation. When the Covid-19 pandemic broke out in society, organisations were forced to accelerate in the digital transformation and introduce digital meeting technology, while a long-term approach was no longer possible. This study examines what success factors are required and what challenges exist when a rapid and forced transformation is a must due to changing business conditions. The problem is examined through the research question:What factors do organisations that need to transform from physical to digital meetings in a short period of time need to take into account?A literature review of existing theories in the subject area is carried out to answer the research question, and a qualitative data collection is carried out with semi-structured interviews. Data collection takes place with respondents from small and medium-sized companies (SMEs) in the manufacturing industry who have undergone a digital transformation from physical to digital meetings.The result demonstrates 12 challenges and success factors that SMEs in the manufacturing industry should consider to quickly digitally transform from physical to digital meetings.

Bakgrund: Covid-19 pandemin ställde våren 2020 om primärvårdens arbetssätt till mer digitala möten för att skydda riskgruppspatienter och minska smittspridningen i samhället. För sjuksköterskor var detta ett nytt arbetssätt som tidigare inte praktiserats inom Närhälsan. Närhälsans applikation Närhälsan Online lanserades några år tidigare men var fokuserad på läkarbesök. Under våren 2021 infördes Närhälsan Online på samtliga vårdcentraler Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av digitala vårdmöten via Närhälsan Online. Metod: Semistrukturerade intervjuer med 10 sjuksköterskor genomfördes. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet visar att sjuksköterskorna uppskattade digitala vårdmöten och såg möjligheter att påverka sin arbetsmiljö på ett sätt som tidigare ej varit möjligt. Sjuksköterskorna såg också en möjlighet att få en ökad inblick i patienternas liv när mötet flyttade från vårdcentralen och hem till patienten eller dennes arbete. Vinster sågs med att mötena blev effektivare och patienterna sparade tid och pengar när de inte behövde resa till vårdcentralen eller ta ledigt från sina arbeten. Fler patienter kom till de planerade mötena när dessa skedde digitalt. Svårigheter sågs i att det var få patienter som bokade sig själva på besök samt att det fanns språkliga och tekniska hinder som påverkade mötena. Slutsats: Resultatet visar att digitala vårdmöten är ett bra komplement till fysiska möten på vårdcentralen. De fysiska mötena måste alltid finnas men att ge patienter möjlighet att träffas digitalt har öppnat för nya möjligheter. Fler patienter nås och en del som tidigare avbokat sina möten på vårdcentralen visar sig komma mer på det digitala mötet. / Background: In the spring of 2020, the Covid-19 pandemic changed the way primary healthcare was performed. Digital encounters increased in order to protect patients in risk groupsand reduce the spread of infection in society. For nurses, this was a new way of working that had not previously been practiced in primary health care. Närhälsan's application Närhälsan Online was launched a few years earlier but was at that point mainly focused on medical encounters with doctors. In the spring of 2021, Närhälsan Online was introduced at all health centers.  Aim: The aim of the study was to describe nurses' experiences of digital care encounters via Närhälsan Online.  Method: Semi-structured interviews with 10 nurses were conducted. A qualitative content analysis was applied to analyze the interviews.  Results: The results show that the nurses appreciated digital care encounters and saw opportunities to influence their work environment in a way that had not previously been possible. The nurses also saw an opportunity to gain increased insight into the patient's life when theencounters moved from the healthcare center to the home or workplace of the patient. The encounters became more efficient, and the patients could save both time and money. More patients also showed up to the scheduled encounters when they took place digitally. Difficultiesthat appeared was that few patients booked themselves for visits and that there were language and technical obstacles that affected the encounters.  Conclusion: The results show that digital care meetings are a good complement to physical meetings at the health center. The physical meeting must always be a possibility but giving patients the opportunity to meet digitally has opened new ways of providing care. Furthermore, an increased amount of patient’s attend digital meetings thus receiving care.

I spåren av covid-19 har många svenska verksamheter ställt om och vidtagit åtgärder för att minska smittspridningen mellan människor. Människors situation och livsvillkor har under en kort period förändrats och det är något oklart hur detta påverkar den psykosociala hälsan över längre tid. Socialtjänstens verksamheter har också behövt ställa om i sitt sätt att möta barn och unga för att fortsatt kunna skydda dem från att fara illa. Denna studie har undersökt hur socialsekreterare uppfattar barn och ungas delaktighet i digitala möten. Studien har genomförts utifrån en kvalitativ ansats genom semistrukturerade intervjuer med sju socialsekreterare som har erfarenhet av att arbeta med barn och unga, därefter har en tematisk analys använts på intervjumaterialet. Den teoretiska utgångspunkt som använts innefattar Molins (2004) modell av delaktighetens domäner samt Shiers (2001) modell av ”vägen till ökad delaktighet”. Resultatet visar att socialsekreterare har övervägande positiva erfarenheter av digitala möten med barn och unga. Digitala möten är främst ett komplement till det fysiska mötet och möjliggör ökad delaktighet genom att barn och unga får fler alternativ att uttrycka åsikter genom att det bidrar till ökad tillgänglighet och känsla av trygghet. Barn och ungas delaktighet kan förstärkas genom att verksamheter skapar rutiner och ökar kompetensen hos medarbetare gällande digital teknik och digitala möten. / In the wake of the covid-19, many Swedish businesses have changed and taken measures to reduce the spread of infection between people. People's situation and living conditions have changed over a short period of time and it is somewhat unclear how this affects psychosocial health over a longer period of time. The activities of the social services have also had to change in their way of meeting children and young people in order to continue to be able to protect them from getting hurt. This study has examined how social workers perceive the participation of children and young people in digital meetings. The study was conducted on the basis of a qualitative approach through semi-structured interviews with seven social secretaries who have experience of working with children and young people, after which a thematic analysis was used on the interview material. The theoretical references used include Molin's (2004) model of the domains of participation and Shiers' (2001) model of "the path to increased participation". The results show that social workers have predominantly positive experiences of digital meetings with children and young people. Digital meetings are primarily a complement to the physical meeting and enable increased participation by giving children and young people more options to express opinions by contributing to increased accessibility and a sense of security. The participation of children and young people can be strengthened by activities creating routines and increasing the competence of employees regarding digital technology and digital meetings.

Syftet med min uppsats är att undersöka socialarbetares upplevelser av digital teknik i kontakt med klienter och samverkanspartners, för att se vilka förändringar som uppstått när samtalen genomförs digitalt och vilka möjligheter och utmaningar det medför. Detta eftersom jag ville undersöka om socialarbetare upplever att den sociala närvaron förändras när samtalen sker digitalt.   Studien har genomförts med hjälp av sju intervjuer med socialarbetare som är verksamma i en mindre kommun. De arbetar inom myndighetsutövning eller öppenvård på individ- och familjeomsorgen (IFO). Den insamlade datan har analyserats genom en tematisk analys. Resultatet visar att samtliga socialarbetare föredrar fysiska samtal framför digitala samtal. De upplever dock videosamtal som ett bra komplement till fysiska möten, exempelvis med människor som har social fobi eller i möten med andra aktörer som skola och hälso- och sjukvård. Socialarbetarna upplever den digitala tekniken som utmanande eftersom de inte har någon stor vana av att använda videosamtal. Intervjupersonerna upplever vinster när det gäller effektivitet då den digitala tekniken bland annat underlättar samtal med människor på annan ort.  Min slutsats är att socialarbetarna som har deltagit i intervjuerna ser ett värde i att fortsätta ha fysiska samtal eftersom dessa skapar en närhet till klienten som de anser är viktig, vilket de upplever är svårare vid videosamtal. Jag kan även konstatera att digitala metoder skapar nya flexibla möjligheter och ökar tillgängligheten för socialarbetarna att möta individer som inte vill eller kan träffas fysiskt.

Syftet med denna studie är att undersöka vilka utmaningar och möjligheter återförsäljare i modebranschen i Sverige upplever med inköp via digitala möten samt dess inverkan på inköpsbeslutet. Studien ämnar också undersöka hur relationen mellan leverantör och återförsäljare påverkar inköpsbeslutet vid inköp via digitala möten. Studien har sin teoretiska utgångspunkt i van Weeles (2014) modell över inköpsprocessen och Dwyer, Shurr och Ohs(1987) modell över relationer mellan köpare och säljare. En kvalitativ studie har genomförts där data har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med tio återförsäljare i modebranschen. Datan har sedan analyserats med en tematisk analys. Resultatet visar att inköp via digitala möten har orsakat en större osäkerhet hos återförsäljare vid inköpsbeslutet. Den största utmaningen vid inköp via digitala möten är att mildra osäkerheten. Det finns möjligheterför återförsäljare att tids- och kostnadseffektivisera sin verksamhet med hjälp av inköp via digitala möten. Relationen mellan leverantör och återförsäljare har en betydande roll underinköp via digitala möten, där ett förtroende parterna emellan kan mildra osäkerheten. / The purpose of this study is to investigate what challenges and opportunities retailers in the fashion industry in Sweden experience with purchasing via digital meetings and its impact on the purchasing decision. The study also intends to investigate how the relationship between supplier and retailer affects the purchasing decision when purchasing via digital meetings. The theoretical basis of this study is van Weele's (2014) model of the purchasing process and Dwyer, Shurr and Oh's (1987) model of buyer-seller relationships. A qualitative study has been carried out where data has been collected through semi-structured interviews with 10 retailers in the fashion industry. The data has then been analyzed with a thematic analysis. The results show that purchases via digital meetings have caused greater uncertainty among retailers in the purchasing decision. The biggest challenge when purchasing via digital meetings is to mitigate uncertainty. There are opportunities for retailers to streamline their operations in terms of time and cost with the help of purchasing via digital meetings. The relationship between supplier and retailer has a significant role in purchasing via digital meetings, where trust between the parties can alleviate uncertainty.

Den psykosociala arbetsmiljön har tydliga kopplingar till medarbetares psykiska hälsa och välbefinnande. Höga krav i arbetet i samband med låg kontroll som att kunna styra sitt arbete och otillräckligt med stöd är bland de främsta indikatorerna på en arbetsmiljö som föregår med stressrelaterade sjukdomar och missnöje bland medarbetare. I människovårdande yrken är stressrelaterade sjukdomar överrepresenterade bland samhällets övriga yrkesgrupper, därför är en studie om hur olika faktorer antingen bidrar till en bättre arbetsmiljö eller inte av relevans för området där medarbetare lider på grund av arbetsförhållandena idag. År 2020 utlöste Covid-19 en pandemi som fick en hel värld att ställa om i spåren av att begränsa virusets framfart. För mig blev pandemin tydlig i en nära kontext av socialtjänstens arbete då jag befann mig på min verksamhetsförlagda praktik i utbildningen. Som en del i ett större program som anordnades av kommunen där jag gjorde min praktik fick jag möjlighet att bekanta mig med flera delar av socialtjänstens verksamhet, såsom Barn- och ungdom, Försörjningsstöd, Missbruk, Funktionsnedsättning och Äldreomsorgen. Varje område hade sitt sätt att organisera arbetet på, men även olika strategier för att ställa om i verksamheterna för att begränsa en smittspridning av Coronaviruset bland både klienter och medarbetare. Denna studie tar avstamp i vad tidigare statistik och forskning visat om arbetsmiljön i människovårdande yrken och den omställning som socialtjänsten genomförde där arbetet till stor del förlades på distans. Min förhoppning är vidare att denna undersökning ska bidra med kunskap om hur distansarbetet har fungerat i relation till arbetsmiljön. Sammanfattningsvis har denna undersökning visat att distansarbetet är önskvärt om än i varierande grad. Majoriteten av socialtjänstens medarbetare vill alltså i viss mån arbeta på distans, vissa mer än andra, men dock inte för att arbetet görs mycket bättre hemifrån alla gånger. Därmed finns det anledning att fördjupa sig mer i orsakerna till att socialarbetare vill arbeta på distans. / The psychosocial work environment has clear links to employees' mental health and well-being. High demands at work in connection with low control to be able to manage their work and insufficient support are among the main indicators of a work environment that precedes stress-related illnesses and dissatisfaction among employees. Stress-related diseases is overrepresented in human service professions among, therefore is a study of how various factors either contribute to a better work environment or not is relevant to the area. In 2020, Covid-19 triggered a pandemic that caused an entire world, societies to change their ways of operating. Companies and institutions had to adapt and change its traditional way of conducting its work in order to best limit the spread of covid-19 infection. For me, the pandemic became clear in a close context of the Social services government work, when I had my internship in education. As part of a larger program organized by the municipality where I did my internship, I had the opportunity to gain insight in several parts of the Social services government work, such as helping Children and Youth, Financially support, Addiction support, Disability and Elderly Care. Each area had its own way of organizing the work, but also different strategies for reorganizing their ways of work to limit the spread of the dangerous virus among both clients and employees. Against the background of what previous statistics and research have shown about the work environment for human care professions and the adjustment that the social services carried out where the work was largely placed at distance from the traditional office work to employees' homes, this study will be an attempt to contribute with knowledge of how telework has worked. In summary, this study has shown that teleworking is desirable, albeit to varying degrees. The majority of social service employees thus want to work remotely to some extent, some more than others, but not because the work is done much better from home all the time. Thus, there is reason to delve more deeply into the reasons why social workers want to work remotely.