The outbreak of the COVID-19 pandemic has had an enormous impact worldwide and is posing a threat to the physical and mental health of world citizens. The present study examines the extent to which a sample of Swedish university students have experienced loneliness during COVID-19. Furthermore, it also examines if there is a correlation between a high degree of loneliness and increased alcohol consumption. Participants consisted of Swedish university students recruited online using opportunity sampling (N=224). Loneliness was measured using the UCLA Loneliness Scale translated into Swedish. Results showed that the sample displayed higher levels of loneliness compared to normative scores but lower levels when compared to students elsewhere who have been quarantined. A logistic regression found no connection between high degrees of loneliness and increased alcohol consumption in the sample. The results and their implications are discussed. A pre-post measurement design and longitudinal studies are encouraged for future research to evaluate long term consequences of loneliness, along with an increased focus on ways to reduce loneliness. Finally, we suggest that loneliness should continue to be a priority in research in order to fully understand the psychological impact of COVID-19. / Utbrottet av COVID-19 pandemin har haft en enorm påverkan världen över och utgör ett hot mot den fysiska och mentala hälsan. Vår studie syftade till att undersöka i vilken utsträckning ett urval av svenska universitetsstudenter upplevt ensamhet under COVID-19. Vidare har studien undersökt om det fanns ett samband mellan en hög grad av upplevd ensamhet under COVID-19 och ökad alkoholkonsumtion. Deltagarna bestod av svenska universitetsstudenter vilka rekryterades online genom bekvämlighetsurval (N=224). Deltagarna fyllde i en enkät där subjektiv ensamhet mättes med hjälp av en översatt version av UCLA Loneliness Scale till svenska. Resultaten visade att studenterna i vårt urval uppvisade högre nivå av ensamhet jämfört med normvärden, men lägre jämfört med studenter i andra länder som suttit i karantän. En logistisk regression fann inget samband mellan upplevd ensamhet och ökad alkoholkonsumtion. Resultaten och deras implikationer diskuteras. För framtida forskning uppmuntras en för- och eftermätningsdesign samt longitudinella studier att utvärdera långsiktiga konsekvenser av ensamhet, samt ett ökat fokus på sätt att minska ensamhet. Slutligen föreslås att ensamhet blir ett fortsatt fokus i forskningen för att fullt ut förstå psykologiska effekterna av COVID-19.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:umu-183318 |
| Date | January 2021 |
| Creators | Sigfridsson, Antonia, Brandt, Herman |
| Publisher | Umeå universitet, Institutionen för psykologi, Umeå universitet, Institutionen för psykologi |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | English |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0021 seconds