Urbana enbostadshus såsom, stadsradhus och townhouses, har på senare år blivit en alltmer populär bebyggelsetyp hos såväl efterfrågan som utbud på bostadsmarknaden. Denna typologi härstammar i traditionella urbana strukturer och har en hög grad av arkitektonisk variation som ett resultat av att många olika aktörer varit involverade i byggandet. Idag finns indikationer på en stor vilja till personligt utformade bostäder. Trots det är nyproduktionen av bostäder ofta standardiserad och plan- och byggnadsprocessen erbjuder få möjligheter att påverka bostädernas utformning. Teoretiskt erbjuder urbana enbostadshus goda möjligheter för privatpersoner att bygga sina egna hus och därmed en hög grad av personlig utformning. I denna uppsats studeras tre projekt med urbana enbostadshus som nyligen genomförts i tre olika städer. Studien berör små aktörers delaktighet och möjlighet att påverka plan- och byggprocessen samt diskuterar för- och nackdelar hos de strukturer som skapats. Slutsatserna är att möjligheterna till deltagande har varit relativt små i de tre projekten. De visar ändå att en plan- och byggprocess som är inkluderande för små aktörer är möjlig. Det finns inget som hindrar detta i gällande lagstiftning. Det är istället byggsystemets momentum och praxis som huvudsakligen bestämms av kommunerna, som är exkluderande.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:kth-89783 |
| Date | January 2011 |
| Creators | Guterstam, Svante |
| Publisher | KTH, Fastighetsvetenskap |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.002 seconds