Bakgrund:Att vara livshotande sjuk och vårdas på intensivvårdsavdelning innebär förlust av kontroll och autonomi samt en begränsad kommunikation. Studier visar att patienter kan lida av psykiska besvär i efterförloppet.För att underlätta för patienter i efterförloppet skriver allt fler avdelningar intensivvårdsdagböcker. Syfte:Undersöka patienters upplevelser av intensivvårdsdagböcker och vilken betydelse dagboken har för dem. Metod: Litteraturöversikt baserad på 11 kvalitativa originalartiklar. Resultat:Personer som vårdats på intensivvårdsavdelning hade ofta minnesluckor och skrämmande minnen. De hade ofta ett behov av att skapa en bild av tiden som livshotande sjuk. Intensivvårdsdagboken fungerade som ett mångfacetterat verktyg. Genom dagboken kunde personer få förståelse för sitt sjukdomsförlopp och återhämtningsprocessens komplexitet. Dagboken kunde fylla i minnesluckor och bringa klarhet i overklighetskänslor. Genom att läsa det som skrivits av närstående och vårdpersonal kunde relationer bevaras och personcentrerad vård kunde uppnås. Slutsats:Intensivvårdsdagböcker är individanpassade omvårdnadsåtgärder som bör användas då patienter upplever dem som något positivt. För att vidare undersöka dagbokens möjligheter och bedriva evidensbaserad omvårdnad behövs ytterligare forskning på hur dagboken ska utformas och användas.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:uu-375457 |
| Date | January 2019 |
| Creators | Isaksson, Madeleine, Ellingsen, Maja |
| Publisher | Uppsala universitet, Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, Uppsala universitet, Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0013 seconds