In the media, one type of prejudice is often discussed as isolated from other types of prejudice. For example, after Breivik’s massacre, intolerance toward Muslims was intensely debated (for good reasons). However, his manifesto also disclosed extreme attitudes towards women and gays, a fact which passed without much notice. Still, in understanding why some individuals are so extremely intolerant compared to others, the psychological unity underlying different kinds of prejudice (e.g., racism, sexism) needs to be considered. This psychological unity, referred to as generalized prejudice, provided the starting point for personality theories on prejudice because it suggests that some people are simply more biased than other people in principle. Today it is well known that two basic personality characteristics, agreeableness and openness to new experiences, are powerful predictors of prejudice. However, more precisely what these variables can, versus cannot, explain has received little attention. Consequently, the aim of this thesis was to provide a more fine-grained analysis of generalized prejudice and its personality roots. Paper I demonstrated that personality mainly accounts for variance shared by several prejudice targets (generalized prejudice) whereas group membership mainly predicts unique variance in prejudice towards a particular target group. Thus, personality and group membership factors explain prejudice for different reason, and do not contradict each other. Paper II demonstrated, across three studies, that agreeableness and openness to experience are related to self-reported (explicit) prejudice, but not automatically expressed (implicit) biases. Personality seems informative about who chooses to express devaluing sentiments, but not who harbors spontaneous biases. Finally, Paper III examined the assumption that personality explains (explicit) generalized prejudice because some people simply favor their own group over all other groups (ethnocentrism). Providing the first direct test of this assumption, the results from three studies suggest that while agreeableness and openness to experience explain generalized prejudice, they do not account for purely ethnocentric attitudes. This indicates a fundamental difference between ethnocentrism and generalized prejudice. All in all, self-reported personality seems to have little to do with spontaneous group negativity or simple ingroup favoritism. However, personality strongly predicts deliberate and verbalized devaluation of disadvantaged groups. / I media diskuteras ofta fördomar mot en viss grupp som helt skilda från fördomar mot andra grupper. Efter Breivik’s massaker debatterades till exempel intolerans mot muslimer i stor utsträckning, men det diskuterades inte mycket kring att han även uttryckt extrema åsikter om kvinnor och homosexuella. Likväl är den gemensamma nämnaren i sådana attityder av yttersta vikt för att förstå varför vissa individer är mer intoleranta än andra. Tidigare forskning visar att personer som är mer rasistiska än andra också tenderar att vara mer sexistiska, samt nedvärdera till exempel, handikappade människor. Den gemensamma nämnare i sådana attityder kallas generaliserad fördomsfullhet och utgör grundbulten i personlighetsteorier om fördomar då det pekar på att somliga alltid tycks ogilla/nedvärdera utsatta grupper. Idag är det även välkänt att två personlighetsvariabler, vänlighet och öppenhet för nya erfarenheter, beskriver vem som uttrycker mer fördomar än andra. Däremot har det inte ägnats mycket kraft åt frågan vad exakt det är som dessa variabler förklarar, respektive inte förklarar. Syftet med avhandlingen var därmed att erbjuda en mer detaljerad analys av kopplingen mellan personlighet och generaliserad fördomsfullhet. Artikel I visade att personlighet förklarar den gemensamma nämnaren i olika typer av fördomar, medan grupptillhörighet (exempelvis kön) förklarar skillnader som är unika för fördomar mot en viss grupp (kvinnor). Personlighet och grupptillhörighet kompletterar alltså varandra som förklaringar snarare än att vara motsägelsefulla, såsom vissa forskare menat. Tre studier från Artikel II visade att vänlighet och öppenhet till nya erfarenheter hänger samman med viljekontrollerade fördomar, men inte spontana negativa associationer. Målet med Artikel III var att undersöka om personlighet förklarar fördomar av anledningen att vissa alltid favoriserar sin egen grupp över andra grupper (så kallad etnocentrism). Denna tanke har tagits för givet inom forskning om fördomsfullhet, men antagandet har inte testats empiriskt. Resultaten från tre studier pekar på att, till skillnad från generaliserad fördomsfullhet, så visar etnocentrism i sig inte på några starka samband med personlighet. Sammanfattningsvis så hänger varken vänlighet eller öppenhet ihop med spontan gruppnegativitet eller att ogilla ”de andra”. Däremot så pekar personlighetsfaktorer i stor utsträckning på vem som väljer att uttryckligen nedvärdera utsatta grupper.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:uu-210292 |
| Date | January 2013 |
| Creators | Bergh, Robin |
| Publisher | Uppsala universitet, Institutionen för psykologi, Uppsala |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | English |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Doctoral thesis, comprehensive summary, info:eu-repo/semantics/doctoralThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
| Relation | Digital Comprehensive Summaries of Uppsala Dissertations from the Faculty of Social Sciences, 1652-9030 ; 91 |
Page generated in 0.0029 seconds