<p>Handel med värdepapper förekommer både i finansiella- och icke-finansiella företag. Det är främst finansiella företag såsom kreditinstitut och värdepappersbolag som handlar med värdepapper. Dessa företag presumeras bedriva värdepappersrörelse då de yrkesmässigt bedriver kapitalförvaltning utåtriktat. Handel med värdepapper förekommer också i icke-finansiella företag, exempelvis handels- och produktionsbolag. Dessa företag handlar med värdepapper i syfte att förvalta och hantera kapital för egen räkning. Förvaltningen kan, då den uppnår viss omfattning, klassificeras som värdepappersrörelse. Uppsatsen behandlar gränsdragningsfrågan när förvaltning övergår till yrkesmässig värdepappersrörelse. Frågan är av vikt för företag då det leder till tillämpning av skilda resultatberäkningsregler och därmed skilda skattekonsekvenser. Värdepapper i ett företag som anses bedriva värdepappersförvaltning klassificeras skatterättsligt som kapitaltillgångar och beskattningen av dessa sker enligt kapitalreglerna. För ett företag som anses bedriva värdepappersrörelse klassificeras istället värdepapperen skatterättsligt som lagertillgångar och beskattningen sker då enligt rörelsereglerna. Gränsdragningsfrågan vid värdepappershandel har utvecklats genom rättspraxis i avsaknad av klara rättsregler på området. Det har i doktrin diskuterats att kvantitativa kriterier utvecklats i rättspraxis och att dessa torde vara vägledande vid gränsdragningen. Kriterierna har sin utgångspunkt i rekvisitet yrkesmässighet i 13 kapitlet (kap). 1 § 1 st. Inkomstskattelag (1999:1229) (IL). Med yrkesmässighet menas att det ska företas en utåtriktad handel, i viss omfattning, vara varaktigt och regelbundet. I doktrin framförs ytterligare kriterier såsom bolagsordningens och redovisningens betydelse. Av rättspraxis kan vi utläsa att det inte finns några tydligt uppställda kriterier för företag att uppfylla för att anses utgöra värdepappersrörelse, istället sker en bedömning i det enskilda fallet. Vi är av åsikten att det är av vikt för företag att på förhand kunna förutse sin beskattning och att gränsdragningen leder till en minskad förutsebarhet urett företagsperspektiv. Detta är inte en önskvärd situation och föranleder att en tydligare gränsdragning på området måste ske. Vi har därför utformat två förslag: en lösning baserad på lagstiftning om krav på hur stor omsättningen bör vara, och en lösning med redovisningen som utgångspunkt för den skatterättsliga klassificeringen. Slutligen har vi funnit att den lösningen som är baserad på lagstiftning är mest fördelaktigt ur både ur ett nationellt- och ett företagsperspektiv.</p> / <p> </p><p>Both financial and non-financial corporations are trading in securities. It is mainly financial companies such as credit and securities companies dealing in securities. These companies are presumed to conduct securities business as they are offering clients professional asset management. Non-financial companies, such as trade and production companies also conduct trading in securities. These companies deal in securities in order to manage their own financial assets. The management can be classified as a securities business if it reaches a certain level. The thesis deals with the demarcation issue when regular asset management exceeds a certain level and turns into a securities business. The issue is of importance for companies as it leads to different tax consequences. When conducting asset management the securities will be classified as capital assets. The company will then be taxed according to certain tax rules applicable for capital assets. When conducting securities business the securities will be classified as stock assets and the company will then be taxed according to certain tax rules applicable for those assets. The demarcation issue has been developed through case law in the absence of clear rules of law in the area. It has been discussed in the doctrine that quantitative criteria were developed in case law and that these can serve as guidelines when solving the issue of demarcation. The criteria are based on the requirement of professionalism in the Swedish Income Tax Act Chapter 13 paragraph 1. Professionalism means that there should be an outward trade, to a certain extent, be stable and on a regular basis. The doctrine states that additional criteria such as the corporate charter and the companies accounting also can be of importance.</p><p> </p>
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA/oai:DiVA.org:hj-7713 |
| Date | January 2009 |
| Creators | Brohmé, Hanna, Öster, Linda |
| Publisher | Jönköping University, JIBS, Commercial Law, Jönköping University, JIBS, Commercial Law |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, text |
Page generated in 0.0032 seconds