Våldsutsatta barn kan uppvisa en mängd olika beteendeförändringar, däribland social omogenhet, aggressivitet och kontaktsökning. Förskolan kan vara en trygg plats för utsatta barn där de får uttrycka sina känslor, men även en plats där deras situation kan uppdagas. Däremot följs inte alltid anmälningsplikten av yrkesverksamma i förskolan vilket kan resultera i att fallet går obemärkt hos socialtjänsten. Syftet med denna studie var att, med hjälp av intervjuer, undersöka hur förskollärare kan upptäcka och stötta barn som blir utsatta för våld i hemmet samt vilken betydelse förskollärare har för utsatta barn. Anknytningsteorin och Bronfenbrenners ekologiska systemteori användes i studien för att synliggöra vilken betydelse olika miljöer har för utsatta barn. Den tematiska analysen visar att pedagogerna ser sig själva och förskolan som otroligt viktiga, att förskolan kan bidra med en trygg och välkomnande miljö där utsatta barn kan uppmärksammas och få uttrycka sina känslor utan att det resulterar i negativa konsekvenser. Resultatet visar även att pedagogerna tenderar att föra loggbok över barns uttalanden och fysiska skador istället för att direkt göra en anmälan. En slutsats är att pedagoger saknar kunskap i ämnet, vilket kan bidra med svårigheter att skilja på utsatta barn och barn som uppvisar avvikande beteenden av andra orsaker.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:umu-167084 |
| Date | January 2019 |
| Creators | Gjendahl, Jennie, Oja, Sara |
| Publisher | Umeå universitet, Institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap, Umeå universitet, Institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0021 seconds