Bakgrund: I västvärlden har telefonrådgivning utvidgats för att minska onödiga sjukvårdsbesök och kostnader för sjukvården. Syftet med telefonrådgivning är att göra vården effektiv, säker och mer tillgänglig för uppringaren. Ett av de vanligaste problemen mellan uppringare och vårdgivare är bristande kommunikation, det som påverkar är när sjuksköterskan inte lyssnar noga och ställer för få frågor. Dessa faktorer ökar risken för felbehandling och misstag. Syfte: Att observera hur distriktssköterskor kommunicerar med uppringare under rådgivande samtal på vårdcentral. Metod: Studien har en deskriptiv design med kvantitativ ansats och görs i form av en empirisk observationsstudie. I studien används en deduktiv ansats då ett strukturerat observationsformulär används. Resultat: Kategori 1) Bedöma, hänvisa och ge råd användes i 96 av 96 samtal (100%). Kategori 2) Ge stöd och omvårdnad användes i 51 av 96 samtal (53%). Kategori 3) Stärka och bekräfta användes i 64 av 96 samtal (66%). Kategori 4) Undervisa och lära ut användes i 45 av 96 samtal (47%). Kategori 5) Att utgå från uppringarens förståelse av problemet användes i 90 av 96 samtal (94%).Slutsats: Distriktssköterskan har ett aktivt lyssnande med uppringaren som utgångspunkt. Distriktssköterskan kommunicerade genom öppna frågor i större delen av samtalen vilket ledde till att uppringaren fick möjlighet att sätta ord på sin situation och sitt lidande. Egenvårdsråd ges i liten utsträckning likaså guidas sällan uppringaren till annan vårdinrättning. Det rådgivande samtalet inom rekommenderad tidsgräns däremot återstår ofta dokumentation efter avslutat samtal vilket kan orsaka stress. / Background: In the Western world telephone counseling has been expanded to reduce unnecessary health care visits and healthcare costs. The purpose of telephone counseling is to make the care efficient, secure and more accessible to the population. One of the most common problems between callers and caregivers is lack of communication. Aim: Study how district nurses communicate with callers during telephone counseling at a health care center.Method: The study has a descriptive design with a quantitative approach and is done in the form of an empirical observational study of district nurse interviews with callers at a health center. In the study a deductive approach is used with a structured observation form. Result: Category 1) Assessing, referring and giving advice was used in 96 of 96 calls (100%). Category 2) Support and care was used in 51 of 96 calls (53%). Category 3) Strengthen and confirm was used in 64 of 96 calls (66%). Category 4) Teach the caller was used in 45 of 96 calls (47%). Category 5) Based on the caller's understanding of the problem was used in 90 of 96 calls (94%)Conclusion: The district nurse used active listening and communicated through open questions. This led the caller to put words to his situation and suffering. Self-care advice was given in a small extent, the caller was rarely guided to another care facility. The district nurse held the recommended time in telephone counseling, but documentation often remains after the end of the call which can cause stress.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:uu-397185 |
| Date | January 2019 |
| Creators | Söreke, Hannah, Karlsson, Julia |
| Publisher | Uppsala universitet, Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, Uppsala universitet, Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0021 seconds