Byggsektorn är den bransch (exklusive gruvnäringen) som står för störst andel uppkommen avfall i Sverige, framförallt i form av schaktmassor. Marknaden för återvunna schaktmassor är idag begränsat, dels på grund av otydlig lagstiftning kring återvinning, dels på grund av massornas varierande innehåll. Uppgrävda överskottsmassor från gamla industrimarker kan innebära förhöjda föroreningshalter vilket leder till dyra behandlingar för köpare. Det är heller inte lika lätt att styra den geotekniska kvaliteten hos produkten när råvaran varierar i sammansättning. Vidare kommer produkter av återvunnet ursprung troligtvis vara utsatta för hårdare kontroller än produkter framtagna av jungfruligt material. Den större risken, tillsammans med få incitament att prioritera återvunna material i byggen försvårar säljbarheten. Syftet med det här examensarbetet har varit att undersöka ifall schaktmassor kan uppgraderas till högkvalitativa konstruktions- eller anläggningsprodukter som efterfrågas av marknaden. Swerocks våtsiktsanläggning i Malmö användes som studieobjekt och undersökningen begränsades till två fraktioner, sand i storlek 0–4 mm och grus i storlek 4–16 mm. Arbetet har utförts genom litteraturstudie, intervjuer samt analysering av provresultat, där tre forskningsfrågor kring användning, kravbild och kvalitet har legat som grund för undersökningarna. Resultatet visar att flera aktörer ställer sig positiva till ökad användning av återvunna ballastprodukter så länge dess kvalitet kan säkerställas, främst med avseende på innehållet av föroreningar. Ett stort hinder är den befintliga avfallslagstiftningen och dess avsaknad av tydliga kriterier för när avfallet kan omklassas till produkt. Det finns användningsområden som lämpar sig bättre för ett schaktmaterial av varierande ursprung, där de geotekniska materialkraven är färre. Studien visade att uppgraderat material kan uppfylla krav för utvalda applikationer inom fyllning och dränering enligt AMA Anläggning 17. Främsta krav där är på kornstorleksfördelning och sortering, vilket våtsikten klarar bra. Däremot gör AMA:s nuvarande materialtypsindelning att återvunna material förbises. Detta trots att de kan ha motsvarande egenskaper likt de efterfrågade materialtyperna. Vidare omfattas både fyllnad- och dränerandematerial av ballaststandard SS-EN 132 42 vilket gör att produkterna måste prestandadeklareras och CE-märkas enligt lag. Trots byggproduktskravet är detta något som ofta förbises hos både köpare och producenter. Gällande de kemiska innehållet hos det våtsiktade materialet visade den här studien på stor spridning samt föroreningshalter överstigande haltnivåer för MRR för PAH, koppar, bly och oljor i både sand och grus. En trend av ökande föroreningshalter i produkter i samband med att mer förorenat material togs in för behandling kunde även anas. Sammantaget innebär det en minskad säljbarhet av materialet trots att det uppfyllde krav enligt AMA 17. Antingen behöver fler behandlingssteg tilläggas, med ökade produktionskostnader som följd, eller mer restriktivt urval av vilka massor som tas in för behandling / Cirkulär masshantering med uppgraderade jord- och schaktmassor
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:ltu-79509 |
| Date | January 2020 |
| Creators | Afzelius, Alissa |
| Publisher | Luleå tekniska universitet, Institutionen för samhällsbyggnad och naturresurser |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0015 seconds