This essay explores the adaptation process in The Gap of Time by Jeanette Winterson, a novel basedonTheWinter’sTalebyWilliamShakespeare.Itisadiscussionandanalysisofthe novel; put in contrast to the play, and an exploration of the different emerging elements and themes in The Gap of Time. The most prevalent themes in the novel are abandonment, the power of jealousy, and alienation leading to self-invention. By exploring the novel in light of adaptation theories this essay will illustrate how Winterson exposes these themes. A comparative reading of the play and the novel makes it possible to discover various points in the plot where the adaptation process contributes to a different perspective on some of the characters in the story. In addition, the author has a personal connection to abandonment and loss due to being adopted as a child. This may also influence the narrative in the novel. Whilst jealousy is primarily focused upon in the play, the novel uses abandonment as its driving force instead, which is what this essay is focusing on. This in turn leads to self-invention as a tool to cope with loss, as expressed in the novel. Arguably there are other perspectives arising from the major themes, such as alienation and to some extent faith, which is also mentioned in this essay. In conclusion, the divergence between the novel and the play is fundamentally seen in character development. / Denna uppsats har för avsikt att utforska adaptionsprocessen i “The Gap of Time” av Jeanette Winterson som är en adaption av “The Winter’s Tale” av William Shakespeare. Det är en diskussion och analys av romanen, i jämförelse med pjäsen, samt ett utforskande av tematiska inslag i “The Gap of Time”. De mest allmänt förekommande inslagen är exempelvis övergivenhet, hur svartsjuka påverkar oss, samt främlingskap och självuppfyllande. Genom att utforska romanen i ljuset av olika adaptionsteorier så har uppsatsen som syfte att genomlysa hur Winterson fångar dessa olika tematiska inslag i sitt narrativ. En komparativ läsning av romanen och pjäsen gör det möjligt att upptäcka olika vändpunkter i berättandet som gör att läsaren får ett annat perspektiv på de olika karaktärerna. Det skall tilläggas att författaren har en personlig referens till övergivenhet eftersom hon själv är adopterad. Detta kan ha påverkat berättandet i romanen. Det drivande tematiska inslaget i pjäsen är svartsjuka, men i romanen är övergivenhet det som står i centrum, vilket denna uppsats främst handlar om. Detta i sin tur leder till självuppfyllande som ett verktyg för att hantera en förlust eller övergivenhet, vilket framgår i romanen. Min tes är att det också växer fram andra perspektiv ur de tematiska inslagen, så som främlingskap och religiös övertygelse, vilket också nämns i denna uppsats. Slutsatsen är att den grundläggande avvikelsen mellan romanen och pjäsen främst ses i förändringsprocessen hos de olika karaktärerna i berättelsen.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:kau-78388 |
| Date | January 2020 |
| Creators | Sundelin, Jennifer |
| Publisher | Karlstads universitet, Institutionen för språk, litteratur och interkultur (from 2013) |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | English |
| Detected Language | English |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0015 seconds