Return to search

Patientsäkerhetsrisker för laryngektomerade inom akut- och slutenvård : En kartläggning av vårdpersonals förtrogenhet med kirurgiskt modifierad luftväg

People who have undergone laryngectomy have described experiences with healthcare professionals who have knowledge gaps regarding their altered airways. This can be life-threatening in an emergency, for example, if nurses or physicians do not know how to provide oxygen or how to ventilate when performing cardiopulmonary resuscitation (CPR). These types of knowledge deficits have been confirmed in formal studies in several countries. The purpose of this study was to examine the level of knowledge among healthcare professionals regarding emergency care of laryngectomees, and how confident the staff feel, working with this group of patients. A survey was conducted at two university hospitals and two county hospitals, including departments of otorhinolaryngology (clinic, surgery, ward), emergency wards, ambulance services, intensive care units, and post anesthesia care units. A total of 160 responses were included from 11 physicians, 90 registered nurses, and 59 assistant nurses. Knowledge gaps were found regarding anatomy, appropriate positioning of oxygen apparatus, and what to do in a tracheoesophageal prosthesis crisis. For example, 50% (17 of 34) of the registered nurses and 26% (7 of 27) of the assistant nurses within emergency and intensive care units at the county hospitals knew that a laryngectomee’s only airway is via the tracheostoma. Many of the responders reported poor self-confidence when working with this group of patients. Although there were large variations, the highest levels of knowledge and self-confidence were found among the otorhinolaryngology staff. In general, the results tended to be better in university hospitals compared with county hospitals. Participants requested information and education. Suggestions for how to increase knowledge and the patient safety are discussed in the article. / Vid behandling av cancer i struphuvudet krävs ibland total laryngektomi, dvs att man opererar bort hela struphuvudet. Vid operationen leds luftstrupen ut till ett hål i halsgropen, vilket således blir den enda andningsvägen. Oftast görs också en trakeoesofagal fistel, ett litet hål mellan luftstrupen och matstrupen, i vilken man sätter en s.k. röstventil. Genom den kan luft ledas till matstrupen, vars översta del sätts i vibration och patienten får en ny röst. Ventilen förhindrar läckage av mat och dryck till luftstrupen. Patienter som har genomgått en laryngektomi rapporterar dock återkommande om tillfällen då sjukvårdspersonal uppvisat kunskapsbrister gällande deras ändrade andningsvägar. I en akutsituation kan detta bli livshotande, om till exempel sjuksköterskor eller läkare inte vet var man ska ge syrgas eller var man gör inblåsningar vid hjärt-lungräddning. Denna typ av kunskapsbrister har bekräftats i formella studier i flera andra länder. Syftet med denna studie var att undersöka kunskapsnivån bland sjukvårdspersonal i Sverige gällande omhändertagande av laryngektomerade patienter, samt hur deras tilltro är till sin förmåga att arbeta med den här patientgruppen. En enkät genomfördes vid två universitetssjukhus och två länssjukhus inom verksamheter för öron-näsa-hals (ÖNH) (mottagningar, vårdavdelningar, operation) och inom akutmottagningar, ambulansvård, intensivvårds- och uppvakningsavdelningar. Totalt 160 svar inkluderades i studien från 11 läkare, 90 sjuksköterskor och 59 undersköterskor. Kunskapsluckor hittades gällande anatomi, var man administrerar syrgas, och vad man ska göra om en röstventil trillat ur. Exempelvis visste bara 50 % (17 av 34) av sjuksköterskorna och 26 % (7 av 27) av undersköterskorna inom akut- och intensivvårdsverksamheter på länssjukhusen att laryngektomerade personers enda andningsväg är genom hålet på halsen. Många av deltagarna kände sig osäkra gällande arbetet med patientgruppen. Variationerna var stora, men störst kunskap och starkast tilltro till sin förmåga fanns bland personal inom ÖNH-verksamheter. Resultaten var i allmänhet starkare vid universitetssjukhusen än vid länssjukhusen. Information och utbildning efterfrågades av deltagarna. Förslag på hur kunskaperna och patientsäkerheten kan förbättras diskuteras.

Identiferoai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:uu-443291
Date January 2019
CreatorsDahlin, Karin
PublisherUppsala universitet, Blom Johansson: Logopedi
Source SetsDiVA Archive at Upsalla University
LanguageSwedish
Detected LanguageSwedish
TypeStudent thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text
Formatapplication/pdf
Rightsinfo:eu-repo/semantics/openAccess
RelationMasterarbete i logopedi ; 8

Page generated in 0.0489 seconds