Dimma är ett komplext småskaligt väderfenomen som gäckat meteorologerna ända sedan väderprognosernas start och varit en bidragande orsak till att många mist livet inte minst inom flyget. Än idag är prognostisering av dimma mycket svårt i synnerhet strålningsdimma. Studier (COST, 2007) har visat att för att en modell ska kunna fånga formation av dimma krävs det i vissa fall att den skall kunna lösa upp inversionsskikt på 10m.Därtill uppgår osäkerheten i många fall för numeriska modeller vid fastställande av sikten i dimma till 50 %. Då kan en statistisk kartläggning specifikt för varje dimtyp utgöra ett bra komplement till modellerna för att få en uppfattning om exempelvis sikten i dimman. I den här studien användes observationer gjorda med en halvtimmes mellanrum från Arlanda under perioden 1993-07-01 – 2009-11-03.I denna kartläggning identifierades de fyra dimtyperna: strålningsdimma, nederbördsdimma, advektionsdimma samt dimma orsakad av en sänkning av molnbasen till marknivå (molndimma). Här framkom att strålningsdimman var den vanligaste dimtypen (43,6%) och mest frekvent under sommaren och hösten, till skillnad från nederbördsdimma och advektionsdimma som var vanligast under vinterhalvåret. För strålningsdimman fann man också de sämsta siktvärdena följt av molndimma. Det framkom också att frekvensen av de fall där strålningsdimman täcker hela flygplatsen avsevärt minskat sedan början på 2000-talet, detta samtidigt som utbyggnaden av flygplatsen stod klar.Vid studierna av isdimma och vattendimma visade det sig att den lägsta sikten för vattendimmor uppkom då temperaturen och den specifika fuktigheten var som högst. Medan för isdimma fann man de lägsta siktvärdena vid temperaturer runt -20 °C / Since the beginning of weather forecasting fog has caused many meteorologists severe problems, and in aviation it has been one of the main reasons for several crashes. Even today with the latest numerical models, predicting fog is a difficult task. New studies have shown that to predict fog the model must be able to resolve inversion layers down to 10 m. Even then the precision in determination of the visibility inside the fog is down to 50 % (Gultepe, 2007). In those cases a statistical mapping of fog at a certain place could be a good complement to the numerical models in determining time of formation and visibility. In this study I have used METAR observations made at Arlanda airport from 1993-07-01 to 2009-11-03, which are made every half an hour. In the mapping Radiation fog, Advection fog, Precipitation fog and fog caused by lowering of clouds (cbl. fog) was sorted out. I also looked into the behavior of ice fog vs. water fog.The results showed that radiation fog was the most common fog type (43,6 %) and had the lowest rate of visibility followed by cbl. fog. Radiation fog also had its highest frequency on summer and autumn, while advection fog and precipitation fog was concentrated into wintertime. Additionally the study showed that the frequency of the times when radiation fog covers the whole airport started to decrease at the beginning of the 21st century. Coinciding with when the expansion of the airport was finished including a new runway. In the comparison between water fog and ice fog it was clear that the distribution of visibility was similar. The lowest visibilities in water fog was found at the highest temperatures and highest specific liquid water content while in ice fog the lowest visibilities where found for temperatures in the neighborhood of - 20 °C. For temperatures below - 20 °C there were no observations of fog.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:uu-132902 |
| Date | January 2010 |
| Creators | Andersson, Andreas |
| Publisher | Uppsala universitet, Institutionen för geovetenskaper |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
| Relation | Examensarbete vid Institutionen för geovetenskaper, 1650-6553 ; 207 |
Page generated in 0.002 seconds