I Sverige pågår en intensiv debatt om organiserad brottslighet och dess förmåga att hota vittnen till tystnad. Denna debatt kretsar huvudsakligen kring straff- och processrättsliga aspekter och saknar ett konstitutionellt rättighetsperspektiv avseende statens skyldigheter att skydda människor under dess jurisdiktion. På så vis förbigår debatten de dramatiska förändringar som skett i det svenska konstitutionella landskapet under senaste tre årtiondena. Förändringar som till stor del varit ett resultat av en europeisering av den svenska rätten och bidragit till att enskildas fri- och rättigheter stärkts. Mot bakgrund av detta analyseras i denna uppsats de åtgärder som finns till skydd för vittnen i svensk rätt. I centrum för analysen står rätten till liv enligt art. 2 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (EKMR) och därmed förbunden rättspraxis. I uppsatsen presenteras inledningsvis hur vittnenas ställning, skyldigheter och rättigheter ser ut i svensk rätt. Därefter presenteras och analyseras innehållet i rätten till liv såsom den finns inskriven i art. 2 EKMR, inklusive en genomgång av den praxis som är mest relevant i fråga om vittnesskydd. De svenska vittnesskyddsåtgärderna analyseras därefter i ljuset av denna praxis, med fokus på om åtgärdernas är fullt förenliga med de krav som ställts i Europadomstolens praxis. Dessutom tillkommer en kort analys av huruvida systemet erbjuder ett tillräckligt skydd utifrån den hotbild som idag finns mot vittnen och andra bevispersoner i Sverige. I korthet finner denna analys att art. 2 EKMR innehåller en tämligen begränsad skyldighet för staten att aktivt agera för att skydda vittnen och andra hotade bevispersoner. De svenska regleringarna lever i huvudsak upp till denna skyldighet, eftersom staten tillsett att det finns straffrättslig lagstiftning på plats, samt genom dess operativa/praktiska åtgärder i form av personsäkerhets- och sekretessarbete. Det finns dock utrymme för förbättringar, särskilt i fråga om allvarlig men icke-organiserad brottslighet, såsom viss ungdomsbrottslighet, våld i nära relationer och hedersvåld. Delar av de författningar som reglerar personsäkerhetsarbetet kan behöva förändras för att dessa grupper ska tillförsäkras ett ändamålsenligt skydd, som fullt lever upp till de krav som ställs enligt art. 2 EKMR. Det finns också anledning att stärka upp de processuella garantierna för vittnen och andra bevispersoner som ansöker om personsskyddsåtgärder. / There is an ongoing and quite intense political debate regarding criminal gangs threatening witnesses to silence in Sweden. This debate has mainly focused on criminal and procedural law, lacking a constitutional perspective regarding the obligation of the state to protect people under its jurisdiction. As such the discussion also ignores some dimensions of the dramatic changes to the Swedish constitutional landscape that have taken place during last three decades. These changes, to a large extent results of Europeanization have meant that the constitutional rights and freedoms of individuals have been strengthened. Against this background, this thesis intends to analyze the system in place to protect witnesses in Sweden, from a modern constitutional perspective. Regarding the disposition of the thesis, firstly it presents the situation for and responsibilities of witnesses, as well as the regulations of measures that are meant to protect them. This is followed by a brief introduction to the contents of the right to life as it is enshrined in the European Convention on Human Rights (ECHR) and a presentation of the most relevant case law from the European Court of Human Rights pertaining to witness protection. The Swedish system for protecting witnesses is then analyzed in light of aforementioned case law. Lastly the thesis opens up for an analysis of deficiencies within the Swedish system, specifically in regard to compliance with the demands that are contained within the ECHR and whether the system is adequate considering the situation for witnesses. In summary this analysis finds that art. 2 ECHR contains a fairly limited obligation for states to protect witnesses and other persons who have been threatened because they have provided information to the judicial system. The Swedish measures mainly live up to that obligation. There is however room for improvement, especially regarding serious but non-organized crime, such as domestic violence, honor crimes and some forms of juvenile delinquency. There is also a need to strengthen the procedural safeguards for witnesses applying for protection.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:uu-444281 |
| Date | January 2021 |
| Creators | Klerfelt Johansson, Emanuel |
| Publisher | Uppsala universitet, Juridiska institutionen |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0025 seconds