Europeiska Unionens arbete är mångsidigt, och innefattar även normativa delar. Principer om demokrati, rättssäkerhet och mänskliga rättigheter finns exempelvis fördragsstadgade i Artikel 2 i Lissabonfördraget. Trots EU:s normativa värderingar har vi de senaste åren sett hur situationer utvecklats i ett flertal medlemsländer där dessa värderingar på olika sätt kränkts, exempelvis i Ungern, Rumänien och Polen. Utvecklingen kan få stora konsekvenser dels inom unionen men också för EU:s legitimitet som en normativ internationell aktör. Det är oklart hur dessa situationer kan hanteras av EU, och problemet som uppkommit har kommit att kallas Köpenhamnsdilemmat. Syftet med denna uppsats är att belysa den debatt som pågår kring Köpenhamnsdilemmat, genom att urskilja, beskriva och analysera debattens huvudståndpunkter och de argument som först fram.  Uppsatsen urskiljer 4 huvudståndpunkter i debatten: EU bör ej ingripa, EU bör ingripa genom juridiska institutioner, EU bör ingripa genom politiska institutioner, och EU bör ingripa genom oberoende institutioner. Ståndpunkterna och deras argument utkristalliseras och beskrivs genom en beskrivande idéanalys samt undersökts närmare i en jämförande analys.  Undersökningen har funnit att de tre ståndpunkter som anser att EU bör ingripa har en liknande problembeskrivning. EU anses först och främst ha en normativ sida, där principer om rättsäkerhet, demokrati och mänskliga rättigheter bör upprätthållas i samtliga medlemsländer. Aktörerna pekar dessutom ut en bristande efterlevnad av dessa principer, vilket anses vara ett problem för både EU och unionens medlemsländer. EU bör således ingripa när medlemsländer bryter mot principerna, men saknar idag effektiva mekanismer för att göra så. Aktörerna föreslår därför en rad olika lösningar, som utgör grunden för indelningen av de tre ståndpunkterna. Bland de aktörer som anser att EU inte bör ingripa återfanns ett flertal argument: att EU inte har mandat att intervenera, att ingripanden kränker medlemsländernas suveränitet, och att EU har hanterat processerna felaktigt då deras kritik är politiskt motiverad, debatten elitistisk eller anklagelserna orättvisa och felaktiga. Dessa aktörers lösningsförslag blir följaktligen att EU inte bör ingripa, antingen gällande samtliga eller enbart specifika situationer, när medlemsländer anses bryta mot principerna om rättsäkerhet, demokrati och mänskliga rättigheter. Den jämförande analysen fann att aktörernas lösningsförslag väl följer deras problembeskrivning. En bild av problemet som övergripande följs exempelvis av ett lösningsförslag bestående av en bred mekanism, medan en mer specifik bild av problemet återföljs av en snävare fokuserad mekanism. Analysen fann även att debattens aktörer vanligtvis har en antingen pragmatisk eller idealistisk utgångspunkt, och att deras problembeskrivning, argumentation och därmed även lösningsförslag påverkas av denna utgångspunkt.

No description available.

I Sverige pågår en intensiv debatt om organiserad brottslighet och dess förmåga att hota vittnen till tystnad. Denna debatt kretsar huvudsakligen kring straff- och processrättsliga aspekter och saknar ett konstitutionellt rättighetsperspektiv avseende statens skyldigheter att skydda människor under dess jurisdiktion. På så vis förbigår debatten de dramatiska förändringar som skett i det svenska konstitutionella landskapet under senaste tre årtiondena. Förändringar som till stor del varit ett resultat av en europeisering av den svenska rätten och bidragit till att enskildas fri- och rättigheter stärkts. Mot bakgrund av detta analyseras i denna uppsats de åtgärder som finns till skydd för vittnen i svensk rätt. I centrum för analysen står rätten till liv enligt art. 2 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (EKMR) och därmed förbunden rättspraxis. I uppsatsen presenteras inledningsvis hur vittnenas ställning, skyldigheter och rättigheter ser ut i svensk rätt. Därefter presenteras och analyseras innehållet i rätten till liv såsom den finns inskriven i art. 2 EKMR, inklusive en genomgång av den praxis som är mest relevant i fråga om vittnesskydd. De svenska vittnesskyddsåtgärderna analyseras därefter i ljuset av denna praxis, med fokus på om åtgärdernas är fullt förenliga med de krav som ställts i Europadomstolens praxis. Dessutom tillkommer en kort analys av huruvida systemet erbjuder ett tillräckligt skydd utifrån den hotbild som idag finns mot vittnen och andra bevispersoner i Sverige. I korthet finner denna analys att art. 2 EKMR innehåller en tämligen begränsad skyldighet för staten att aktivt agera för att skydda vittnen och andra hotade bevispersoner. De svenska regleringarna lever i huvudsak upp till denna skyldighet, eftersom staten tillsett att det finns straffrättslig lagstiftning på plats, samt genom dess operativa/praktiska åtgärder i form av personsäkerhets- och sekretessarbete. Det finns dock utrymme för förbättringar, särskilt i fråga om allvarlig men icke-organiserad brottslighet, såsom viss ungdomsbrottslighet, våld i nära relationer och hedersvåld. Delar av de författningar som reglerar personsäkerhetsarbetet kan behöva förändras för att dessa grupper ska tillförsäkras ett ändamålsenligt skydd, som fullt lever upp till de krav som ställs enligt art. 2 EKMR. Det finns också anledning att stärka upp de processuella garantierna för vittnen och andra bevispersoner som ansöker om personsskyddsåtgärder. / There is an ongoing and quite intense political debate regarding criminal gangs threatening witnesses to silence in Sweden. This debate has mainly focused on criminal and procedural law, lacking a constitutional perspective regarding the obligation of the state to protect people under its jurisdiction. As such the discussion also ignores some dimensions of the dramatic changes to the Swedish constitutional landscape that have taken place during last three decades. These changes, to a large extent results of Europeanization have meant that the constitutional rights and freedoms of individuals have been strengthened. Against this background, this thesis intends to analyze the system in place to protect witnesses in Sweden, from a modern constitutional perspective. Regarding the disposition of the thesis, firstly it presents the situation for and responsibilities of witnesses, as well as the regulations of measures that are meant to protect them. This is followed by a brief introduction to the contents of the right to life as it is enshrined in the European Convention on Human Rights (ECHR) and a presentation of the most relevant case law from the European Court of Human Rights pertaining to witness protection. The Swedish system for protecting witnesses is then analyzed in light of aforementioned case law.  Lastly the thesis opens up for an analysis of deficiencies within the Swedish system, specifically in regard to compliance with the demands that are contained within the ECHR and whether the system is adequate considering the situation for witnesses. In summary this analysis finds that art. 2 ECHR contains a fairly limited obligation for states to protect witnesses and other persons who have been threatened because they have provided information to the judicial system. The Swedish measures mainly live up to that obligation. There is however room for improvement, especially regarding serious but non-organized crime, such as domestic violence, honor crimes and some forms of juvenile delinquency. There is also a need to strengthen the procedural safeguards for witnesses applying for protection.

<p>Tio år efter konflikten i Rwanda har världen ännu en humanitär konflikt att handskas med. Konflikten i Darfur benämns som en efterföljd av FN: s misslyckande i Rwanda. Militär intervention vars syfte är att skydda den humanitära värden har länge varit omdiskuterad. Debatten om humantär intervention har på nytt aktualiserats, när det kommer till frågan om relationen mellan två folkrättsliga grundprinciper; våldsförbudet och skyddet för mänskliga rättigheter, bör sammanföras för att få en effektivare lösning och därmed eliminera all form av hot mot folkrätten. År 2001 lanserades ”Responsibility to protect” rapporten, som svar på Kofi Annans förmaning, om att världssamfundet har en skyldighet att skydda. Ändamålet med begreppet är att nå en konsensus som leder fram till att världssamfundet ska agera effektivare vid humanitära konflikter.</p><p> </p><p>Darfur konflikten eskalerade i samband med att de svarta bönderna gjorde uppror mot den sudanesiska regeringsmakten i början av 2003. Orsaken till den väpnade upproren utmynnar i att bönderna har under en längre tid känt sig illabehandlad. För att motverka revolten, svarade regeringen med att tillsätta Janjaweed gerillan, vilken med stöd från regeringen började bedriva etniskt resning i Darfur.</p> / <p> </p><p>Tio år efter konflikten i Rwanda har världen ännu en humanitär konflikt att handskas med. Konflikten i Darfur benämns som en efterföljd av FN: s misslyckande i Rwanda. Militär intervention vars syfte är att skydda den humanitära värden har länge varit omdiskuterad. Debatten om humantär intervention har på nytt aktualiserats, när det kommer till frågan om relationen mellan två folkrättsliga grundprinciper; våldsförbudet och skyddet för mänskliga rättigheter, bör sammanföras för att få en effektivare lösning och därmed eliminera all form av hot mot folkrätten. År 2001 lanserades "Responsibility to protect" rapporten, som svar på Kofi Annans förmaning, om att världssamfundet har en skyldighet att skydda. Ändamålet med begreppet är att nå en konsensus som leder fram till att världssamfundet ska agera effektivare vid humanitära konflikter.</p><p> </p><p>Darfur konflikten eskalerade i samband med att de svarta bönderna gjorde uppror mot den sudanesiska regeringsmakten i början av 2003. Orsaken till den väpnade upproren utmynnar i att bönderna har under en längre tid känt sig illabehandlad. För att motverka revolten, svarade regeringen med att tillsätta Janjaweed gerillan, vilken med stöd från regeringen började bedriva etniskt resning i Darfur.</p>

Tio år efter konflikten i Rwanda har världen ännu en humanitär konflikt att handskas med. Konflikten i Darfur benämns som en efterföljd av FN: s misslyckande i Rwanda. Militär intervention vars syfte är att skydda den humanitära värden har länge varit omdiskuterad. Debatten om humantär intervention har på nytt aktualiserats, när det kommer till frågan om relationen mellan två folkrättsliga grundprinciper; våldsförbudet och skyddet för mänskliga rättigheter, bör sammanföras för att få en effektivare lösning och därmed eliminera all form av hot mot folkrätten. År 2001 lanserades ”Responsibility to protect” rapporten, som svar på Kofi Annans förmaning, om att världssamfundet har en skyldighet att skydda. Ändamålet med begreppet är att nå en konsensus som leder fram till att världssamfundet ska agera effektivare vid humanitära konflikter.   Darfur konflikten eskalerade i samband med att de svarta bönderna gjorde uppror mot den sudanesiska regeringsmakten i början av 2003. Orsaken till den väpnade upproren utmynnar i att bönderna har under en längre tid känt sig illabehandlad. För att motverka revolten, svarade regeringen med att tillsätta Janjaweed gerillan, vilken med stöd från regeringen började bedriva etniskt resning i Darfur. / Tio år efter konflikten i Rwanda har världen ännu en humanitär konflikt att handskas med. Konflikten i Darfur benämns som en efterföljd av FN: s misslyckande i Rwanda. Militär intervention vars syfte är att skydda den humanitära värden har länge varit omdiskuterad. Debatten om humantär intervention har på nytt aktualiserats, när det kommer till frågan om relationen mellan två folkrättsliga grundprinciper; våldsförbudet och skyddet för mänskliga rättigheter, bör sammanföras för att få en effektivare lösning och därmed eliminera all form av hot mot folkrätten. År 2001 lanserades "Responsibility to protect" rapporten, som svar på Kofi Annans förmaning, om att världssamfundet har en skyldighet att skydda. Ändamålet med begreppet är att nå en konsensus som leder fram till att världssamfundet ska agera effektivare vid humanitära konflikter.   Darfur konflikten eskalerade i samband med att de svarta bönderna gjorde uppror mot den sudanesiska regeringsmakten i början av 2003. Orsaken till den väpnade upproren utmynnar i att bönderna har under en längre tid känt sig illabehandlad. För att motverka revolten, svarade regeringen med att tillsätta Janjaweed gerillan, vilken med stöd från regeringen började bedriva etniskt resning i Darfur.

During the last ten years the European union has faced several new challenges, especially with regards to the democratic backsliding that has been happening in its member states. Poland, which has had a positive democratic development and has been seen as being in the forefront of positive democratic consolidation, has since 2015 changed course towards becoming authoritarian regimes. EU has acted against this development, but this hasn’t stopped Poland in growing even more in an authoritarian direction.The aim of this paper is to examine what actions the European union has taken to stop the democratic backsliding in Poland through normative power, and what are the reasons for the failure of EU’s earlier sanctions against Poland. The conclusion of this thesis is that EU has used all the tools at its disposal to deal with Poland, without much success. What can be seen is that the member states in the union don’t always agree on defending the same values. But also, that the legal procedure to pursue a member which has gone against the core values of the union, are far too complicated. But it is not only dark, but as brighter future might also be ahead of EU, as its latest actions against Poland might be having an effect.

Despite the rule of law being one of the founding values and objectives of the European Union, some of the Member States have disrespected the rule of law. In response, the European Commission has invented new tools to reinforce the rule of law. The newest tool is the Rule of Law Report, and the purpose of this thesis is to study the Report’s significance in ensuring respect for the rule of law in the EU. To do so a combination of legal methods and a range of sources, such as EU primary law, case-law, EU documents and doctrine, have been used. The Report is issued annually, so far it has been published in three editions stretching from 2020 to 2022. The Report builds on a general part and 27 country chapters assessing the rule of law situation in each Member State. From the 2022 Report onwards, the Report is also accompanied with recommendations to each Member State. The Report is to be considered soft law. It is non-binding and can, hence, not be subject to judicial review by the European Court of Justice, but it imposes a moral obligation on the institutions addressed. Mainly on the Member States, but also on the Council, the European Parliament, and other bodies of the EU. It is descriptive, interpretative and has a connection to hard law but can only be enforced by soft enforcement. Furthermore, the Report does not explicitly mention a legal basis, but the Commission appears to have the conferred powers to adopt the act. Moreover, the Report have had practical effects at national and EU-level, and it has potential to have even more effects. It urges national rule of law reforms and causes debate in the institutions and national parliaments about the rule of law situation. It could be subject to interpretation in the ECJ and in national courts and it could serve as a source to activate other hard tools in the rule of law toolbox. Despite being criticised, the Report has significance in ensuring respect for the rule of law in the EU. It might have a low legal status, but it has legal relevance, and it has the potential to have even higher legal relevance in the future.

The European Union (EU) is based on the inclusive core values ​​of democracy, the rule of law and respect for human rights enshrined in article 2 of the Treaty of the European Union. If there is a risk that these values ​​are systematically threatened within a member state or when breaches are a fact, the EU may act by applying legal and political mechanisms. The purpose of this paper is to highlight the problem with EU member states abandoning the democratic principles in favor of the illiberal, as exemplified by a case study on Hungary whose constitution and national identity are based on exclusionary values, which consequently has implications for human rights. The main focus of the thesis is the article 7 procedure which has a sanctioning mechanism that may result in the member state concerned being wholly or partly deprived of its voting rights in the Council of the European Union. Article 7 has been criticized for being ineffective and too political. In September 2018, the European Parliament adopted a resolution which activated the preventive mechanism of the procedure against Hungary which is about deciding whether there is a risk of breaches of article 2. The main ambition of the study is to discuss to what extent article 7 can protect the EU's core values. For these purposes, a jurisprudence method that examines EU law has been applied and, through a political science approach, the application of article 7 against Hungary has been investigated. In order to gain a deeper understanding of the procedure, a field study trip was made to the European Parliament in Brussels, where interviews were conducted with people with insight into the work of Parliament and the Council. I was also given the opportunity to attend a meeting of the Committee of Civil Liberties, Justice and Home Affairs of the European Parliament, in which representatives of the European Commission and the European Union Council also participated. The theme for the discussion was the article 7 procedure against Hungary. The findings of the survey show that, due to the political nature, article 7 is not sufficiently capable of protecting the fundamental values ​​of the EU. What is needed is a new independent mechanism to review all member states' compliance with democracy, the rule of law and human rights.

No description available.