Bakgrund: Bukväggens muskulatur spelar en viktig roll gällande hållning, bål- och bäckenstabilitet, andning, bålrörelser och som stöd för de inre organen i buken. Rektusdiastas, en delning av bukmusklerna, är vanligt förekommande framför allt hos kvinnor under och efter graviditet och kan eventuellt påverka dessa funktioner och göra ländryggen och bäckenet mer sårbara. Syfte: Att undersöka om det finns ett samband mellan vidden på rektusdiastasen och ländryggs- och bäckensmärta samt vidden på rektusdiastasen och rörelserädsla, hos kvinnor efter graviditet. Metod: Kvantitativ tvärsnittsstudie. Antalet deltagare var 141. Populationen var kvinnor 20-50 år som fött barn där yngsta barnet var mellan 1-8 år och som förstod och kunde uttrycka svenska i tal och skrift. Deltagarna skulle ha en rektusdiastas på minst 2 fingerbredd mellan rektusbukarna mätt 4 cm ovanför naveln. Datainsamlingen bestod av ultraljudsmätning samt frågeformulären Numeric Rating Scale (NRS) och Tampa Scale of Kinesiophobia (TSK-SV). Korrelation analyserades med Spearmans korrelationskoefficient. Deltagarna delades in i två grupper utifrån att de hade en rektusdiastas på mer eller mindre än 2,4 cm och skillnaderna mellan grupperna analyserades med Mann-Whitney U-test. Resultat: Ingen statistisk signifikant korrelation över p = 0,05 förelåg mellan vidden på rektusdiastasen och någon av smärtskattningarna. Däremot förelåg en statistiskt signifikant svagt positiv korrelation mellan vidden på rektusdiastasen och rörelserädsla. Vidare sågs ingen statistisk signifikant skillnad mellan de två grupperna, ≤ 2,4 cm eller >2,4 cm rektusdiastas, och smärtskattningarna. Resultatet visade dock på statistisk signifikant skillnad mellan grupperna och skattningen av rörelserädsla. Slutsats: Studien visade att vidden av rektusdiastas som enskild faktor inte hade något samband med ländryggs- och bäckensmärtor hos kvinnor efter graviditet. Kvinnor med kvarstående rektusdiastas > 2,4 cm, tenderade i denna studien att skatta högre på TSKSV, än de som hade ≤ 2,4 cm. Gällande skattningen av smärtan sågs ingen statistisk signifikans mellan grupperna. I mötet med dessa kvinnor bör fysioterapeuter inte endast fokusera på smärtan utan beakta fler faktorer såsom rörelserädsla, och fokusera på att guida dessa personer till att våga röra sig för att minska och undvika utveckling av rörelserädsla. / Background: The abdominal muscles play an important part in posture, inner unit stability, breathing, upper body movement, to generate power of the abdominal muscles and in supporting inner organs. Diastasis of the rectus abdominis muscles is common during and after pregnancy and might affect these important functions and thereby increase the vulnerability of the lower back and pelvic areas. Aim: To determine the correlation between the width of the diastasis recti abdominis and low back- and pelvic pain and the width of diastasis recti abdominis and fear of movement, in women after pregnancy. Method: Quantitative cross-sectional study. The amount of participants was 141. The population was women, 20-50 years old, who had given birth, the youngest child between the ages of 1-8 years old and were able to understand Swedish both verbally and in writing. The research participants had a diastasis recti abdominis more than 2 finger-widths, measured 4 cm above the umbilicus. The data collection was made with ultrasound and the questionnaires used were Numeric Rating Scale (NRS) and the swedish version of Tampa Scale of Kinesiophobia (TSK-SV). Correlation was analyzed with Spearman’s correlation coefficient. The participants were also divided into two groups based on a cut-off value of the diastasis of 2,4 cm and differences between groups were analyzed with Mann-Whitney U-test. Results: No statistical significance in correlation over p = 0,05 was found between the width of the diastasis recti abdominis and any of the pain ratings. However, there was a statistical significant weak positive correlation between the width of the diastasis recti abdominis and fear of movement. Furthermore there was no statistical significance between the groups ≤ 2,4 cm or > 2,4 cm of diastasis recti abdominis and the pain ratings, but a significant difference between the groups and the estimation on fear of movement. Conclusion: The study showed that the width of diastasis recti abdominis as alone factor doesn’t have any correlation with low back- and pelvic pain in women after pregnancy. Women with remaining diastasis recti abdominis > 2,4 cm, tended to estimate higher in this study in TSK-SV than those who had ≤ 2,4 cm. Regarding the ratings of the pain, no statistically significant difference between the groups were shown. When meeting these women physiotherapists should not only focus on the pain but also consider factors such as fear of movement and focus their efforts on guiding the women so that the risk of developing fear of movement is reduced.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:du-30663 |
| Date | January 2019 |
| Creators | Ärlebäck, Anna, Maineborn, Carina |
| Publisher | Högskolan Dalarna, Vårdvetenskap, Högskolan Dalarna, Vårdvetenskap |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0019 seconds