Forskning visar att barn ofta har lite att säga till om vid insatsen umgängesstöd. Barns inställning till umgänget efterfrågas sällan, vilket motiveras med att de är för unga, att de på grund av omognad inte förmår uttala sig på ett tillförlitligt sätt och att de ska slippa välja mellan sina föräldrar. Barnkonventionens ambivalenta syn på barn som både subjekt med rättigheter och skyddsbehövande objekt, avspeglas i den svenska lagstiftningen och kan förklara den passiva roll som barn ofta tilldelas i sammanhanget. Samtidigt visar forskning att barn efterlyser mer delaktighet i frågan om umgängesstöd. Den här studien undersöker hur bilder av barn konstrueras och hur barn delaktiggörs i domar om umgängesstöd, samt hur bilder av barn kan relateras till hur barn delaktiggörs. Studien har en konstruktionistisk, barndomssociologisk utgångspunkt, som fokuserar barns rätt att delaktiggöras och lyfter fram barns förmåga till aktörskap. Resultatet av studien visar att den dominerande bilden är uppfattningen om barn som en universell grupp med liknande behov och egenskaper. I vissa fall konstrueras barn dock på ett mer individuellt sätt, och beskrivs utifrån sina personliga behov och egenskaper. Resultatet visar också att huruvida barn delaktiggörs kan relateras till ålder, om barn bedöms som pålitliga och vilken inställning barn har till umgänget.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:uu-168261 |
| Date | January 2011 |
| Creators | Andersson, Maria |
| Publisher | Uppsala universitet, Sociologiska institutionen |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0022 seconds