Omkring 1970 byggdes och renoverades många vattenverk i Sverige. Dessa beräknadesdå att ha en livslängd på mellan 50-60 år, vilket i de flesta fall nu har passerat.Det har hittills saknats enhetlig information gällande hur renovering av enbassängkonstruktion i ett vattenverk bäst går till. Detta motiverade tillkomsten av följandearbete. Syftet är att undersöka vilka renoveringsmetoder som finns samt sammanställaoch utvärdera dessa. Målet är att presentera vilka riktlinjer som bör följas vid renoveraringav betongkonstruktioner i vattenverk.Arbetet ger svar på vilka skador som är vanliga i vattenverk och vad de beror på, vilkarenoveringsmetoder som är bäst lämpade, vilka material som kan användas samt vilkakrav som ställs på slutresultatet.Litteratur som behandlar betongrenovering har tjänat som utgångsmaterial. Intervjuer harskett med betongexperter, vattenverkspersonal och entreprenörer som utför denna typ avarbete.Problem i vattenverk är främst sprickor, urlakning, mekanisk erosion, korrosionsskador,kemiskt angrepp, biologisk nedbrytning och frostskador. Dessa skador renoveraslämpligen genom att ta bort den skadade betongen och ersätter den med ny, utifrån denexponeringsklass som gäller för det aktuella objektet.Borttagning av den dåliga betongen ska mot slutet göras med försiktighet för att undvikafickor vid armering och mikrosprickor i kvarvarande betong. För att få ett bra resultatkrävs både uppruggning av ytan som ska pågjutas samt fukthärdning efteråt. Vatten är ettlivsmedel så det ställs hårda renhetskrav på arbetare och maskiner samt krav på att allaprodukter som används är livsmedelsgodkända.Den slutsats som dras är att det idag inte finns någon generell och exaktrenoveringsmetod för betongkonstruktioner i vattenverk. Många olika faktorer spelar in.Det skulle dock fylla en kunskapslucka och underlätta framtida renoveringar omvattenverken gjorde en gemensam sammanställning av sina erfarenheter och lärdomar.Likaså är det ett stort värde att utbilda sin personal. / Around 1970 many water treatment plants were built and renovated in Sweden. Thesewas calculated to have a service life of between 50-60 years, which in most cases nowhave passed.The aim is to investigate which renovation methods exist and compile and evaluate these.The goal is to present which guidelines should be followed when renovating concretestructures in water treatment plants.The work gives answers to what damage is common in water treatment plants and whatthey depend on, which renovation methods are best suited, which materials can be usedand which requirements are set on the result.Problems in water treatment plants are mainly cracks, leaching, mechanical erosion,corrosion damage, chemical attack, biodegradation and frost damage. These damages arepreferably renovated by removing the damaged concrete and replacing it with new, basedon the exposure class that applies to the object in question.The conclusion is that today there is no general and exact renovation method for concretestructures in water treatment plants. Many different factors are involved.However, it would fill a gap of knowledge and facilitate future renovations if the watertreatment plants made a joint compilation of their experiences and lessons learned. It isalso a great value to educate the personnel.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:mau-20312 |
| Date | January 2019 |
| Creators | Landin, Johan |
| Publisher | Malmö universitet, Fakulteten för teknik och samhälle (TS), Malmö universitet/Teknik och samhälle |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0025 seconds