Guamkungsfiskare (Todiramphus cinnamominus), endemisk för Guam och utdöd i vilt tillstånd, till följd av den invasiva orm-arten brown tree snake (Boiga irregularis) (BTS), är en av världens mest hotade fågelarter. Guamkungsfiskaren räddades genom att 29 individer placerades i fångenskap för bevarandeavel innan arten dog ut på Guam 1986. Syftet med det här arbetet är att sammanfatta kunskapsläget om hur guamkungsfiskaren framgångsrikt kan åter-/bevarandeintroduceras i vilt tillstånd, och ämnar att besvara frågan om vilka typer av bevarandeåtgärder som behövs för att arten ska bli livskraftig. De största hoten mot artens överlevnad är inavel och den dåliga reproduktiva framgången i fångenskap. Dagens cirka 140 individer härstammar genetiskt från 17 individer och på individnivå påverkar inavelsdepressionen livslängd och reproduktionsframgång negativt. För att kunna möjliggöra en bevarandeintroduktion och/eller återintroduktion av arten och säkerställa dess överlevnad i fångenskap behöver reproduktionsförmågan ökas. De estimerade kostnaderna för bevarandeåtgärder som tänkt säkerställa att arten blir livskraftig igen på Guam - vilket är det slutgiltiga målet - landar på 146 miljoner amerikanska dollar. Aktuell plan, som inväntar tillstånd och finansiering, är att istället bevarandeintroducera guamkungsfiskaren på Palmyraatollen 2022/2023. Ex-situ behövs åtgärder som efterliknar kungsfiskarens naturliga habitat och mikroklimat, handmatning av ungfåglar, direkt förflyttning av ungar vid ålder då de lämnat boet och för att i bättre utsträckning låta guamkungsfiskarna forma par själva. Därtill behöver arten beteendetränas i att upptäcka hot som kan vara fatala i naturen. För en återintroduktion på Guam behöver in-situ-åtgärder riktas mot att: avlägsna den införda ormen (BTS) permanent, restaurera ekosystemet genom återplantering och återförvildning med mikronesiska starar (Aplonis opaca); och reducera konkurrens från svart drongo (Dicrurus macrocercus). För en bevarandeintroduktion på Palmyraatollen behöver råttor avlägsnas. Allmänna in-situ-åtgärder för en bevarandeintroduktion är att: reducera predation; säkerställa skyddade och lämpliga habitat med tillräcklig föda och boplatser; samt minska eventuell konkurrens. För att ta hänsyn till stokastiska händelser och för att klassificera arten som livskraftig behöver återintroduktionen och/eller bevarandeintroduktionen leda fram till en etablering av två populationer om minst 1000 individer vardera. Flera andra öar, förutom Palmyraatollen, har visat sig lämpliga för en bevarandeintroduktion. Åter-/bevarandeintroduktioner är fyllda av osäkerhet och därför behöver beslut om: plats; tid på året; ålder på individer; metod; antal utsläpp; och antalet individer för varje utsläpp, tas genom en strukturerad beslutsfattande- modell som är långsiktig och beprövat framgångsrik, och testas på en närbesläktad kungsfiskare-art, halsbandskungsfiskare (Todiramphus chloris). Efter en åter-/bevarande- introduktion behöver arten övervakas både ekologiskt och genetiskt för att reflektera över framtidsscenarion som i förtid synliggör åtgärder som kan behöva appliceras. Den närmaste tiden är avgörande för guamkungsfiskarens överlevnad, och det är betydelsefullt att följa dess utveckling, för att få fördjupad insikt i bevarande- och återintroduktionsbiologi av arter som är utdöda i vilt tillstånd.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:uu-467557 |
| Date | January 2021 |
| Creators | Johansson, Emil |
| Publisher | Uppsala universitet, Institutionen för biologisk grundutbildning |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0022 seconds