Denna kandidatuppsats undersöker vilka uppfattningar sjuksköterskor och homosexuella män har kring reglerna för blodgivning, med inriktning på att homosexuella män i praktiken inte får donera blod. Studien har genomförts med kvalitativ intervju som metod. Resultatet framhäver att mina informanter klassificerat blod och människor olika, där både utländskt blod och svenskt blod rangordnas efter potentiell risk för smitta. Sjuksköterskorna och de homosexuella männen hanterar även reglerna olika, där sjuksköterskorna lägger ett större fokus på att skydda de som ska få blodet. Samtidigt anser de i likhet med de homosexuella männen att reglerna är diskriminerande och bygger på fördomar om att homosexuella män skulle bete sig mer riskfyllt än andra i samband med smitta. Egentligen går det inte med säkerhet att veta om någon är ärlig när de besvarar hälsodeklarationen som ska hjälpa blodcentralen att sålla bort olämpliga donatorer. Bloddonation från homosexuella män går att se från olika håll och är därför ett komplext ämne utan ett lätt svar, då tekniken inte kan upptäcka smitta omedelbart från smittillfället. Däremot framhäver mina informanter att alla bör bli bedömda efter individuellt beteende istället för kollektivt. Exempelvis bör homosexuella män i monogama förhållanden få donera blod. / This Bachelor Thesis investigates the perceptions nurses and homosexual men, respectively, have concerning the rules for blood donation, focusing on the fact that homosexual men in practice aren't able to donate blood. The study was conducted using qualitative interviews. The results emphasise that my informants classify blood and people differently, where both foreign and Swedish blood are rated on potential risk of infection. Nurses and homosexual men also handle the various rules differently, the nurses placing greater focus on protecting receivers of blood. At the same time nurses, like the homosexual men, find the rules discriminatory and based on the prejudice that homosexual men have a riskier lifestyle than others relating to infection. In reality, there can be no certainty in knowing if someone is honest when answering the health declaration which is meant to help the blood bank weed out unsuitable donors. The issue of blood donation by homosexual men can be approached from different angles and is therefore a complex topic without an easy solution, especially since current testing cannot detect the HIV virus immediately after transmission. In contrast, my informants emphasise that everyone should be judged on individual behaviour instead of collectively; for example, homosexual men in monogamous relationships should also be able to donate blood.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:liu-113610 |
| Date | January 2015 |
| Creators | Elwin, Elin |
| Publisher | Linköpings universitet, Institutionen för kultur och kommunikation, Linköpings universitet, Filosofiska fakulteten |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0024 seconds