Syfte: var att undersöka vilken pedagogisk metod, instruktörsledd eller filmbaserad med facilitator som ger bäst kunskap såväl kortsiktigt som långsiktigt vid hjärt-lungräddningsutbildning (HLR) i årskurs sju. Syftet var även att undersöka elevers motivation till att ingripa i en akut hjärtstoppssituation. Teori Då lärande enligt läroplanen ska ske i social miljö, genom samspel har jag i studien valt att utgå från det sociokulturella perspektivet där kontexten är viktig i ett sammanhang, i kombination med praktikorienterad teori för att beskriva lärandet. Metod Datainsamling har skett genom en kombination av kvantitativ och kvalitativ metod. Åttio elever utförde treminuters praktiskt test direkt efter utbildningstillfället i HLR samt efter tre månader. Bedömning av medvetandekontroll och andningskontroll utfördes genom direktobservation. Kvalitet på utförd HLR registrerades via en övningsdocka kopplad till ett datorbaserat program, Leaerdal PC skill reporter. Insamlad data registrerades i en modifierad version av mätinstrumentet Cardiff Test. I testet bedömdes 13 variabler med total poängsumma 12-48 poäng. Primärt effektmått var den totala poängen med enskilda variabler som sekundär endpoints. En hypotes är att det inte är någon skillnad mellan utbildningsmetoderna gällande elevernas totalpoäng, vilket medför att den filmbaserade metoden är effektivare då den utförts i helklass. Semistrukturerade intervjuer genomfördes direkt efter utbildningstillfället för att undersöka elevers motivation till att göra en livräddande insats. Resultat: Ingen signifikant skillnad ses mellan utbildningsgrupperna beträffande kvalitetstestets totalpoäng, vare sig vid mätning direkt efter utbildningstillfället; instruktörsledd 33 poäng, DVD-baserad 34 poäng, eller vid tre månaders uppföljning; instruktörsledd 31 poäng, DVD-baserad 30 poäng. Vid tremånaders test utförde majoriteten av eleverna bröstkompressioner med handplacering för långt ned mot bröstbensspetsen, DVD-baserad 20 %, instruktörsledd 48 %. I den instruktörsledda gruppen sågs vid tre månaders uppföljning en signifikant ökning av andelen elever som utförde kompressioner med korrekt kompressionsdjup (5-6 cm), 7,5 % vs 32,5 %, DVD-baserad 10 % vs 25 %. Flertalet elever ansåg spontant att de hade tillräckliga kunskaper för att göra en livräddande insats. Vid följdfrågor framkom dock att flertalet av de intervjuade kände oro och rädsla för bristande kunskaper, dels för att skada den drabbade, dels för att göra fel vid en livräddande insats i verkligheten. Några elever beskrev att bekräftelse och återkoppling bidrog till att stärka elevens självkänsla till att våga ingripa i en verklig situation, vilket kan vara svårt att hinna med vid utbildning i stora grupper. En möjlig slutsats är att den filmbaserade metoden är effektivare sätt till antal utbildade deltagare, men med stöd av sociokulturell teori bör det i framtida utbildningar avsättas mer tid för gemensamt lärande, tillvaratagande av frågeställningar samt avsättning av tid för individuell och gemensam reflektion. / Aim: To compare students’ practical CPR skills and attitude to perform bystander CPR after instructor-led versus DVD-based training. Method: Data was collected through a combination of quantitative and qualitative methods. CPR skills were assessed of 80 seventh grade students during a three minutes practical test, directly after training and at three months follow up by using a PC Skill Reporting System. For CPR skills a total score, 12-48 points, was calculated. A hypothesis is that there is no difference between training methods regarding students' total score, which means that the DVD-based method is more efficient when performed with the whole class. Nine semi-structured interviews were conducted immediately after the training to investigate students' motivation to make a life-saving effort. Result: There were no significant differences between the instructor-led or the DVD-based group regarding CPR skills, a total score of 33 points versus 34 points directly after training and 31 points versus 30 points at three months, respectively.Most students felt spontaneously that they had enough knowledge to make a life-saving effort, but the follow-up questions showed that the majority of the responders, felt worry and fear of lack of sufficient knowledge, to harm the victim or to make mistakes in a life-saving situation. Some students described that feedback after the practical test, helped to strengthen the student's self-esteem, which can be difficult to find time for when training in large groups.One possible conclusion is that the DVD-based method is more efficient in number of participants trained, but with support of the socio-cultural theory, it should in future trainings aside more time for joint learning, valorization of issues and deposition of time for individual and collective reflection.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:liu-117856 |
| Date | January 2013 |
| Creators | Nord, Anette |
| Publisher | Linköpings universitet, Institutionen för beteendevetenskap och lärande, Linköpings universitet, Utbildningsvetenskap |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0013 seconds