Transportplaneringen har länge präglats av rationella metoder och verktyg, vilka anses ha svårt att hantera de sociala dimensionerna av hållbar utveckling (Thoresson 2014, s.23-24). Transportsystemet påverkar emellertid förutsättningarna för samhällets möjligheter till socialt hållbar utveckling (Stren & Polèse, 2000, s.28-29). År 2010 bildades Trafikverket genom sammanslagning av tidigare separerade verk för att skapa förutsättningar för en mer integrerad och långsiktigt hållbar transportplanering (Ingo, 2013, s.114). För att bidra till den långsiktigt hållbara transportplaneringen införde Trafikverket (2015a, s.3) år 2013 ett nytt steg i planprocessen: Åtgärdsvalsstudier (ÅVS), där förslag för vilken typ av åtgärd som kan lösa transportproblem utreds (Trafikverket, 2015a, s.8-9).I relation till ovanstående utveckling ställer vi i denna uppsats frågan: Hur integreras sociala dimensioner i den svenska transportplaneringen? Studien har avgränsats till att behandla processen för åtgärdsvalsstudier. Empiri har samlats in genom en fallstudie bestående av intervjuer med en arbetsgrupp för en pågående åtgärdsvalsstudie. Dessa intervjuer har kompletterats med ett samtal med en fokusgrupp, bestående av konsulter som arbetar med åtgärdsvalsstudier och redovisar deras erfarenheter av hur sociala dimensioner behandlas i åtgärdsvalsstudier. Denna empiri ställs i förhållande till teori om social hållbarhet och transportplanering. Resultatet av uppsatsen belyser problematik som finns med den rationella kunskapssynens sätt att behandla sociala dimensioner av hållbarhet. Detta då rationella processer inom transportplaneringen har svårigheter att identifiera grupper i samhället, vilket är ett kriterium för social rättvisa och social hållbarhet (jfr. Fainstein, 2000; Stren & Polèse, 2000, s.15-16). Dessutom har de rationella metoderna och den rationella kunskapssynens svårigheter i att kunna integrera kvalitativa värden av sociala dimensioner. Det framkommer även att ÅVS-processen präglas av förhandlingsplanering, vilket möjliggör att önskade åtgärder kan rationaliseras av de som bjuds in till dialog. I relation till förhandlingsplaneringen begränsas medborgarnas delaktighet och insyn, vilket äventyrar de demokratiska idealen och skapar en obalans i vem som får komma till tals. / Transport planning has for a long time been characterised by rational methods and tools that have had a hard time handling the social dimensions of sustainable development (Thoresson, 2014, p.23-24). However, the transport system influences the conditions of societies possibilities for sustainable development (Stren & Polèse, 2000, p.28-29). In 2010, Trafikverket (The Swedish Transport Administration) was formed by merging several separate administrations, to create the possibility for a more integrated and long term solution for transport planning (Ingo, 2013, p.114). In 2013, Trafikverket (2015a, p.3) introduced a new step in the planning process, as a means of contributing to the new long term sustainable transport planning: Åtgärdsvalsstudier (ÅVS), where in they would study different suggestions of intervention that could be used to solve transport problems (Trafikverket, 2015a, p.8-9).In relation to the above mentioned development, we will pose the following question in this paper: how are social dimensions incorporated within Swedish transportplanning? This paper has been limited to only treat the process of ÅVS. During the study we have done a case study including interviews with a team working on a ongoing ÅVS. A conversation with a focus group consisting of consultants working with ÅVS has also taken place. This empirical study has been compared to theories of social sustainability and transport planning. The result of the paper highlights the problems of discussing social dimensions within the rational perception of knowledge. This is because the rational processes used within transport planning make it difficult to identify groups in the society, which is neccesary for social justice and social sustainability (jfr. Fainstein, 2000; Stren & Polèse, 2000, s.15-16)”. In addition to this, the rational perception of knowledge and rational methodology creates difficulties in integrating qualitative values of social dimensions. It also appears that the ÅVS-process is characterised by negotiation planning, which makes it possible for people invited to the process to influence the interventions according to their own preferences. Linked with the negotiation planning is however the limitation it puts on the citizen participation and insight, which jeopardises the democratic ideals and creates an imbalance in who gets to have a say.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:mau-22595 |
| Date | January 2016 |
| Creators | Albrektsson, Martin, Wikström, Jessica |
| Publisher | Malmö högskola, Fakulteten för kultur och samhälle (KS), Malmö högskola/Kultur och samhälle |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0034 seconds