Syftet med denna kvalitativa intervjustudie är att vinna kunskap om hur pedagoger i förskolan uppfattar relationsskapande med barn och om det i en tid då förskolans kunskapsuppdrag förstärks i deras beskrivningar finns uttryck för den relationella kvalitet som Martin Buber beskriver som det mellanmänskliga. Bubers dialogfilosofi och hans begrepp Jag och Du, Jag och Det, det sociala och det mellanmänskliga utgör studiens teoretiska ramverk. Det empiriska materialet har inhämtats genom semistrukturerade personliga intervjuer med fyra pedagoger och analyserats med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att pedagoger uppfattar relationsskapande som grundläggande för att lära känna barnen och för att skapa trygghet och trivsel. I pedagogernas beskrivningar finns uttryck för att relationsskapande med barnen syftar till att barnen ska utvecklas både som människor och som lärande individer. I deras explicita tal om syftet med relationsskapande är dock relationsskapande som förutsättning för lärande det mest framträdande. Vidare visar resultatet att pedagogerna organiserar och planerar för att möta varje barn och kan tolkas skapa förutsättningar för mellanmänskliga möten när de är närvarande med barnen, när de tar barnen på allvar och när de stödjer barnen att vara och bli sig själva. Utifrån empirin kan det mellanmänskliga tolkas framträda som ordlösa ögonblick av samförstånd mellan pedagoger och barn i förskolans vardagliga praktik.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:lnu-80174 |
| Date | January 2019 |
| Creators | Jutterdal, Hanna |
| Publisher | Linnéuniversitetet, Institutionen för didaktik och lärares praktik (DLP) |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0027 seconds