Syftet med denna kvalitativa intervjustudie är att vinna kunskap om hur pedagoger i förskolan uppfattar relationsskapande med barn och om det i en tid då förskolans kunskapsuppdrag förstärks i deras beskrivningar finns uttryck för den relationella kvalitet som Martin Buber beskriver som det mellanmänskliga. Bubers dialogfilosofi och hans begrepp Jag och Du, Jag och Det, det sociala och det mellanmänskliga utgör studiens teoretiska ramverk. Det empiriska materialet har inhämtats genom semistrukturerade personliga intervjuer med fyra pedagoger och analyserats med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att pedagoger uppfattar relationsskapande som grundläggande för att lära känna barnen och för att skapa trygghet och trivsel. I pedagogernas beskrivningar finns uttryck för att relationsskapande med barnen syftar till att barnen ska utvecklas både som människor och som lärande individer. I deras explicita tal om syftet med relationsskapande är dock relationsskapande som förutsättning för lärande det mest framträdande. Vidare visar resultatet att pedagogerna organiserar och planerar för att möta varje barn och kan tolkas skapa förutsättningar för mellanmänskliga möten när de är närvarande med barnen, när de tar barnen på allvar och när de stödjer barnen att vara och bli sig själva. Utifrån empirin kan det mellanmänskliga tolkas framträda som ordlösa ögonblick av samförstånd mellan pedagoger och barn i förskolans vardagliga praktik.

To build relations in afterschool care - A study based on leisure educators' views on the importance of relationship creation Jag har i denna studien utforskat fritidspedagogers föreställningar om pedagogisk relationskompetens och vilka strategier man använder sig av för att skapa goda relationer till elever på fritidshemmet. Vidare undersöktes också hur vida personligheten hos pedagoger främjar relationsskapande och sedan vilken betydelse goda relationer kan ha i fritidshemmets vardag. Undersökningen genomfördes med hjälp av enskilda, semistrukturerade intervjuer som ligger till grund för den data som bearbetats. Undersökningen utfördes på två skolor och de fem fritidspedagoger som deltog arbetar på fyra olika fritidshemsavdelningar. Resultatet av samtliga intervjuer analyserades, sammanställdes och presenterades utifrån teman och underteman. Resultatet visar att fritidspedagoger anser att goda relationer till eleverna är en förutsättning för den pedagogiska verksamheten på fritidshemmet. Resultat som framträder bekräftar att pedagogerna i första hand uppehåller sig vid resonemang om relationer kring ett relationellt perspektiv och därmed tar man ansvar för relationen. Detta sker då fritidspedagogerna antar ett dynamiskt synsätt. I studien framgår vilka strategier fritidspedagogerna använder sig av för att bygga och upprätthålla relationer till eleverna. Betydelsefulla faktorer som ger sig tillkänna är att våga visa sig själv som människa, att lyssna utan att lägga värderingar och att vara öppen och lyhörd. Resultatet visar även att relationsbyggandet ibland kan ta väldigt lång tid och därmed krävs det en envishet hos fritidspedagogerna.

<p>The purpose with our essay was:</p><p>-          To study how personal assistants understand their occupation role.</p><p>-          To describe the attitude of personal assistants to the right of self-determination of their care receivers.</p><p> </p><p>We have used a qualitative research method called phenomenografic.</p><p> </p><p>The empirical material was based on four interviews that served as the data collection methods. The interviewees were four women from two different municipalities of Middle Sweden. The interviewed personal assistants work with adult people who have mental disabilities.</p><p> </p><p>As a result we came up with eight categories which showed that personal assistants, despite some difficulties, perceive their careers as crucial for society’s well being. The phenomenon of self-determination was much easier to describe than to put to practice. The reason for personal assistants withholding the other persons’ right to self-determination was that they were facing ethical dilemmas.</p><p> </p> / <p>Syften med vår uppsats har varit</p><p>-          Att undersöka hur personliga assistenter uppfattar sin yrkesroll.</p><p>-          Att beskriva hur personliga assistenter förhåller sig till omsorgstagares rätt till självbestämmande.</p><p> </p><p>Metoden vi har använt är fenomenografi som är en kvalitativ forskningsmetod.</p><p> </p><p>Det empiriska materialet är baserat på fyra intervjuer som var datainsamlingsmetod. Intervjupersonerna bestod av fyra kvinnor från två olika kommuner i Mellansverige.</p><p> </p><p>Intervjuade personliga assistenter arbetar med vuxna människor som har funktionsnedsättning i form av utvecklingsstörning.</p><p> </p><p>Resultatet blev åtta olika kategorier som visade att personliga assistenter trots vissa svårigheter uppfattar sitt yrke som ett betydelsefullt arbete. Det var lätt för dem att beskriva vad fenomenet självbestämmande betyder men ibland lite svårare att genomföra i praktiskt arbete. Anledningen till assistenterna inte alltid följde omsorgstagares självbestämmanderätt var att de ställdes inför vissa etiska dilemman.</p>

The purpose with our essay was: -          To study how personal assistants understand their occupation role. -          To describe the attitude of personal assistants to the right of self-determination of their care receivers.   We have used a qualitative research method called phenomenografic.   The empirical material was based on four interviews that served as the data collection methods. The interviewees were four women from two different municipalities of Middle Sweden. The interviewed personal assistants work with adult people who have mental disabilities.   As a result we came up with eight categories which showed that personal assistants, despite some difficulties, perceive their careers as crucial for society’s well being. The phenomenon of self-determination was much easier to describe than to put to practice. The reason for personal assistants withholding the other persons’ right to self-determination was that they were facing ethical dilemmas. / Syften med vår uppsats har varit -          Att undersöka hur personliga assistenter uppfattar sin yrkesroll. -          Att beskriva hur personliga assistenter förhåller sig till omsorgstagares rätt till självbestämmande.   Metoden vi har använt är fenomenografi som är en kvalitativ forskningsmetod.   Det empiriska materialet är baserat på fyra intervjuer som var datainsamlingsmetod. Intervjupersonerna bestod av fyra kvinnor från två olika kommuner i Mellansverige.   Intervjuade personliga assistenter arbetar med vuxna människor som har funktionsnedsättning i form av utvecklingsstörning.   Resultatet blev åtta olika kategorier som visade att personliga assistenter trots vissa svårigheter uppfattar sitt yrke som ett betydelsefullt arbete. Det var lätt för dem att beskriva vad fenomenet självbestämmande betyder men ibland lite svårare att genomföra i praktiskt arbete. Anledningen till assistenterna inte alltid följde omsorgstagares självbestämmanderätt var att de ställdes inför vissa etiska dilemman.

The purpose with this study was to examine the interpersonal phenomenon in a pedagogical relation, with focus of a specific person-object-relation. The person in this study goes under the notional name Simon, and his experiences and perceptions of a previous drug abuse has been the empirical material of the study. Five interviews regarding Simons history of a previous drug abuse was made in November 2018. The interviews has been analyzed and interpreted with a relational pedagogical perspective using Martin Bubers dialogue philosophy, and inspired by existential hermeneutic as a method for analysis. The analysis concludes that presence of being regarding the interpersonal phenomenon during Simons situation is one way to understand the phenomenon in his pedagogical relation. The study also indicate a lack of presence of being in Simons relation to the human other and how it can be one of many reasons to his previous drug abuse. The study aims to give a further understanding about how an individual shared his life in a relation to an object during many years, and hopefully contribute to how pedagogical relations further to come, can be understood in a different way.