Att vara empatisk innebär att vara medveten om andra människors känslor och att handla efter dessa. Vissa forskare anser att denna intelligens är medfödd, men att den som andra intelligenser måste tränas för att utvecklas (Smith 2006; Hoffman 2000) Enligt Läroplan för förskolan Lpfö 98 (Skolverket 2010) ska empatiarbete finnas med i den dagliga verksamheten, genom att arbetsmetoder som främjar förmåga till inlevelse och medkänsla med andra inkluderas. Syftet med arbetet är att undersöka hur förskolepersonal kan ta del av metoder som stöds av forskning, för att stärka och uppmuntra barns empatiska handlingar och utveckla dem. Flera forskare och författare anser att verksamma metoder i detta arbete är vuxnas närvaro och förhållningssätt, hur/att barn får använda känslor och blir bekräftade i dessa samt hur empatiska handlingar uppmärksammas i vardagen (Niss, Hindgren och Westin 2007; Öhman 2003). Genom att systematiskt tillämpa det väsentliga i sådana metoder i en småbarnsgrupp under sex månader, har jag följt och observerat vad de haft för inverkan på barnens empatiska förmåga. Observationerna i arbetet är uppdelade i två delar. Första delen visar exempel på spontana empatiska handlingar hos barnen. Dessa observationer har analyserats utifrån Hoffmans (2000) teorier om hur barn reagerar på empatisk nöd. Enligt Hoffman blandar barn i ett till tvåårsåldern ofta ihop andras oro med sin egen och tröstar med medel som lindrar den egna oron, vilket även mina observationer visat. Några av observationerna visar på en stegvis ökad empatisk förmåga, vilket enligt Hoffman sker när barnet anpassar sin handling efter andras behov. Den andra delen av observationerna, som visar på samspel barn- vuxen, har analyserats enligt Vygotskijs teorier om "den närmaste utvecklingszonen" (Smidt 2010), vilken kan förklaras som ett stöd, ofta i dialog mellan vuxen och barn. Den vuxne eller mer kompetente hjälper barnet att komma vidare från sin aktuella prestationsnivå till den potentiella nivån. Mina observationer visar att; genom att förskolläraren i dessa situationer upprättar en dialog som förstärker de empatiska handlingarna, hjälper det barnet att senare återkoppla och reflektera över det som har hänt. En utvärdering i arbetslaget visar att metoderna som använts har haft en positiv inverkan på både arbetslaget och barngruppen.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:hig-15483 |
| Date | January 2013 |
| Creators | Bäckhage, Christina |
| Publisher | Högskolan i Gävle, Avdelningen för kultur-, religions- och utbildningsvetenskap |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0022 seconds