<p>Naturturismen har kommit att bli en av de viktigaste och största näringarna i den svenska fjällvärlden, och för många fast boende i fjällen och i fjällnära trakter en förutsättning för att fortsätta bo och verka i bygden. Den volymmässigt största turistformen är den alpina skidåk-ningen där det råder hård konkurrens mellan de alpina turistdestinationerna om de besökande turisterna och deras pengar, och där det finns en stor press att möta konkurrensen med ett ökat utbud och ökat mervärde på destinationerna. Detta var bakgrunden till Idre Fjälls storskaliga skidanläggningsprojekt Tre Toppar. Projektet förutsatte dock ingrepp i ett Natura 2000-klassat naturreservat för att förverkligas. Efter flera års planeringsarbete, parallellt med en intensiv lokal debatt för eller emot projektet, avslog regeringen den 8 mars 2007 Idre Fjälls ansökan om tillstånd för ingrepp i Natura 2000-området.</p><p>Föreliggande uppsats visar med fallbeskrivningen Tre Toppar att problematiken att förena naturvård, turism och kravet på ekonomisk utveckling med varandra till stor del handlar om olikartade förhållningssätt till landskapet och naturen - om fjällandskapet är till för att nyttjas eller bevaras. Många anhängare till projektet som redan innan regeringens avslag känt en stark frustration över naturskyddet kring det berörda naturreservatet uppfattade avslaget som en bitter bekräftelse att utomstående, ”stockholmare”, ”08:or”, ”naturvänner” och myndig-hetspersoner, inte har någon verklig förståelse för glesbygdens problem och som förvägrar glesbygden att bestämma över sina ”egna” resurser, men som däremot kräver tillgång till fri och orörd natur att fjällvandra och skida i. Det fanns dock lokala kritiker till projektet som gladdes över beslutet, och som ihärdigt hävdat att storskaliga projekt som Tre Toppar inte är förenliga med målet om ekologisk hållbarhet, och att den globala uppvärmningen gör Tre Toppar till ett allt för stort riskprojekt. Istället har framhävts en ökad satsning på ekoturism och småskaliga turistprojekt.</p><p>Med utgångspunkt att det inte finns något rätt eller fel, inte heller några enkla lösningar på ovanstående glesbygdsdilemma, är uppsatsens kanske främsta föresats att med hjälp av den eko-strategiska begreppsramen som analytiskt verktyg synliggöra olika förhållningssätt, eller eko-strategier, bland aktörer till teman som naturskydd, turism och regional utveckling. Att medvetandegöra egna och andras handlingar och förhållningar, att i relativistisk anda söka förstå andra förhållningssätt än sina egna, är enligt uppsatsens författare, en bra grund till samarbete och kompromissvillighet mellan olika aktörer och intressen.</p>
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA/oai:DiVA.org:liu-10673 |
| Date | January 2008 |
| Creators | Lindgren, Magnus |
| Publisher | Linköping University, Department of Geography, Avdelning för geografi |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, text |
Page generated in 0.0024 seconds