Författaren och dramatikern Stig Larsson, geniförklarad och ifrågasatt på grund av sin kvinnosyn och upprörande uttalanden – litteraturens enfant terrible, släppte hösten 2012 sin självbiografi När det känns att det håller på ta slut. Kritikerna rosade den men sparkade också liv i debatten om de manliga genierna. Konstnärerna som är så uppburna att de kommer undan med nästan vad som helst. Debatten om den manliga genikulten är inte ny, varje gång är det någon som säger ”Nä nu får det räcka!” men så dröjer det bara ett litet tag så är cirkusen igång igen. Media både sätter genietiketten och suckar djupt över att de manliga genierna får så mycket utrymme. Ett utrymme där de kan utöva makt. Men hur ser egentligen bilden ut som förmedlas av Stig Larsson efter släppet av hans senaste bok? När media speglar den, reproduceras den också? Eller uppstår en maktrelation där de försöker utmana den? Utifrån Norman Faircloughs kritiska diskursanalys har jag studerat bilden som ges av Stig Larsson. Michel Foucaults teori om makt och kunskap, Yvonne Hirdmans syn på maktförhållandet mellan könen och Christine Battersbys genibegrepp kopplat till genus utgör den teoretiska bakgrunden för min analys. Den redan etablerade bilden av Stig Larsson är den som ges. Under 1980-talet hade han en unik status i litteratursverige men i dag befinner han sig i utkanten av kulturetablissemanget som han snarare känner sig motarbetad av. Mest förvånande är att han får så oerhört mycket utrymme att uttala sig generaliserande och nedsättande om kvinnor. Genom att spegla den bilden han ger, om kvinnor och genus, reproduceras dock hans uppseendeväckande och negativa åsikter. Även om syftet var något helt annat har den manliga genikulten bara fått mer näring. Varför man låter en författare förmedla sin dåliga kvinnosyn i en så extremt stor omfattning när han intervjuas på grund av ett boksläpp är ett problem. Det intervjustoffet är inte enbart guld (uppseendeväckande och sensationslystet innehåll som läses av fler, ger klick, delningar och skapar debatt) när det snarare fungerar som en spridning av dåliga kvinnoideal.
Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:su-90674 |
Date | January 2013 |
Creators | Sidén, Pernilla |
Publisher | Stockholms universitet, Institutionen för mediestudier |
Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
Language | Swedish |
Detected Language | Swedish |
Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
Format | application/pdf |
Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0119 seconds