Under 2000-talet har antalet vigslar stadigt ökat i Sverige. I den här studien berättar unga män och kvinnor i åtta heterosexuella par om sina bröllop, från det att beslutet om giftermål togs och tills bröllopsdagen är över. Hälften av paren gifter sig borgerligt och övriga enligt Svenska kyrkans vigselordning. Syftet med studien är att förstå den mening som unga vuxna skapar i sina bröllop och i berättelserna om dem. I analysen används reflexiv och narrativ metod kombinerad med teorier från religionssociologi, kultursociologi, familjesociologi, ritstudier och genusvetenskap. Studiens centrala resultat är att bröllop både förenar och skiljer människor åt. På mikronivå, två individer emellan, stärker giftermålet banden inom familjen. Detta gäller dels känslomässigt, dels juridiskt och ekonomiskt. Barnet är centralt i sammanhanget. Samtidigt finns det föreställningar om hur brud och brudgum ska bete sig och framträda i bröllopssammanhanget som kan ha en särskiljande effekt på man och kvinna. På mesonivå beskrivs särskilt den kyrkliga vigseln som ett bra tillfälle att samla släkt och vänner. Flera borgerliga vigslar är däremot hemliga, i syfte att hålla släkt och vänner borta från dem. Själva riten har både en förenande och separerande effekt. Den samlar människor i en gemensam handling men upplevelsen av den är individuell och tolkningarna kan skilja sig åt från person till person. På makronivå, i samhället, framträder bröllopets enande betydelse i att samtliga som gifter sig blir en del av ett kollektiv genom att de följer normen för vad en ”riktig” familj är. Samtidigt separerar det de gifta från personer som inte är gifta vilket också kan ses som en av ritens funktioner. En jämförelse de två vigselgrupperna (borgerlig respektive kyrklig) emellan visar att det uppkommer en åtskillnad av människor som resulterar i två grupper, de som gör vad ”man ska” göra och de som inte gör det. Det stora kyrkliga bröllopet är normerande. Bröllopsnormen upprätthålls genom den offentliga mediala bröllopsberättelsen men kanske främst genom människors praktiker. På metanivå, inom forskningen, kan olika forskningsdiscipliner mötas i studier av bröllop, vilket avhandlingen är ett exempel på. Men tidigare forskning har närmast uteslutande fokuserat på de svenskkyrkliga vigslarna samt trenden med stora bröllop. Den här avhandlingen bidrar till synliggörandet av den vanligt förekommande, men publikt närmast osynliga riten; den lilla borgerliga vigseln. / In this study, 16 young Swedish adults share their personal stories about their weddings. The stories start with the couples’ decisions to marry and end with the individual experience of the wedding ceremony. Half of those interviewed have a civil ceremony and the rest marry in church. The study’s purpose is to understand the meaning that young adults create in their weddings and in their stories about them. In the analysis I use narrative and reflexive method combined with theories from sociology of religion, cultural sociology, sociology of the family, ritual studies and gender research. The key result achieved by the study is that weddings unify as well as create tensions. On the micro level, between two individuals, the rite is integrating. Interviewees justify their marriage with the argument that it strengthens ties within the family, in which children are a central part. This applies both to an emotional aspect and to a legal and financial aspect. At the same time, the stories contain notions of how the bride and groom should behave and appear in the wedding context, which may lead to conflicts between the man and woman. The bride is understood to be the main character and the man is supposed to play a supporting role. This legitimises a gender-based division of labor. On the meso-level, the wedding is experienced as a unifying force especially in the relationships of church wedding couples to family and friends. Several couples with civil marriages, however, do not want anyone else on their wedding and separates themselves from other people. On the macro-level, in society, unification appears in the interviewees’ experiences of being part of a collective, those who follow the norm for what a "real" family is. A comparison between the two wedding groups (civil and ecclesiastical) shows, however, one further aspect of tension. A distinction appears between human beings resulting in two groups: those who do the “right thing” (have a big church wedding) and those who do not. This leads to intersectional effects, concerning gender and class, on each individual. The integrating and separating effects of weddings are also seen on the meta-level, within academia. On the one hand, various research disciplines can meet in studies of weddings. But in the selection of the types of weddings that are studied, there are often priorities made that result in distinctions being made. Most studies focus on big weddings, and primarily on church weddings while the others are neglected. My dissertation contributes to the visibility of the common, but publicly almost invisible rite; the small civil wedding.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:umu-46455 |
| Date | January 2011 |
| Creators | Jarnkvist, Karin |
| Publisher | Umeå universitet, Institutionen för idé- och samhällsstudier, Umeå : Umeå universitet, Institutionen för idé- och samhällsstudier |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Doctoral thesis, monograph, info:eu-repo/semantics/doctoralThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
| Relation | Forskning för kyrkan, Svenska kyrkans forskningsserie, 1652-8581 ; 17 |
Page generated in 0.0085 seconds