Return to search

I Skuggan av Gripsholms slott / In the presence of Gripsholm castle

Förlorar platsen sin identitet när ingen besöker den? Kan platsen besitta två helt olika identiteter, en för sommar och en för vinter? Jag finner att Mariefred kännetecknas av en form av otydlighet i dess identitet, där den inte kan bestämma sig för vilken sida att sätta ner foten på.Antigen lever den vidare i det förgångna,i att anpassa sig för den tillfälliga besökaren eller tar det steget att göra något för sig själv, där dess identitet inte styrs av turism. Jag tänker mig en plats som inte försöker anpassa sig efter den idylliska prägeln som medel för att behaga besökare. En plats som vågar bryta sig loss från Gripsholm slotts långvarade grepp om Mariefred och dess dominerande skugga.  I ett försök att identifiera de historiska aspekterna, inte för sentimentala orsaker eller historiska värden, utan som inspiration och identitetsskapande element,ska den tillagda byggnaden bidra till framtiden genom att representera sin egna tid och på så sätt erhålla lika mycket tyngd som det existerande. / Does a place lose its identity when no one visits it? Can a place posses two completely different identities, one for summer and one for winter? I find that Mariefred is characterized by a form of ambiguity in its identity, where it can’t decide which direction to move forward in. Either it lives on in its past, where it’s continually adapting to the occasional visitor, or the city stops being a museum oriented society, where the dialog with the past has stagnated and instead chooses a path where its identity is no longer controlled by tourism. I think of Mariefred as a place that doesn’t have try to adapt to the idyllic touch as a mean to please the visitors, a place that dares to break away from Gripsholm Castle long-lasting grip and its dominant shade. In an attempt to identify the historical aspects, not for sentimental reasons or historical value, but as the inspiration and identity creating elements,should the added building contribute to the future by representing its own time and thus obtaining as much weight as the existing ones.

Identiferoai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:kth-170930
Date January 2015
CreatorsCarlström, Arvid
PublisherKTH, Arkitektur
Source SetsDiVA Archive at Upsalla University
LanguageSwedish
Detected LanguageEnglish
TypeStudent thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text
Formatapplication/pdf
Rightsinfo:eu-repo/semantics/openAccess

Page generated in 0.0012 seconds