Autism är ett medfött funktionshinder, där en anpassning av omgivningen och en tydliggörande pedagogik är nödvändig för att förbättra och underlätta individens och de anhörigas livskvalitet. Diagnosen autism innebär i sig, inte att personen även har ett begåvningshandikapp. Autism handlar i grunden om ett annorlunda sätt att tänka. Individer med autismspektrumdiagnoser delar vissa gemensamma mönster av problem inom områden som ömsesidig social interaktion/samspel, ömsesidig kommunikation och fantasi/föreställningsförmåga, samt begränsningar inom intressen och beteenden. De flesta som arbetar inom grundskolan möter elever som har autismspektrumdiagnoser. För att kunna anpassa pedagogik, miljö och inte minst förhållningssätt till dessa elever, krävs en djupare kunskap och förståelse för funktionshindrets innebörd. Ett viktigt perspektiv är, förutom den teoretiska kunskapen om autism, att ta del av berättelser från de som har personliga erfarenheter av funktionshindret. Denna studie riktar sitt fokus på personer med autismspektrumdiagnoser, utan samtidigt begåvningshandikapp – främst diagnoserna högfungerande autism och Asperger syndrom. Studiens syfte var att undersöka och beskriva hur personer med autismspektrumdiagnoser – utan begåvningshandikapp, upplevt sin skoltid. Studien består av två delstudier, dels huvudstudien som utgörs av en kvalitativ enkätstudie med tolv personer och dels en studie av tolv självbiografier/biografier. De huvudfrågeställningar som låg till grund för den totala studien var: Hur har de tillfrågade personerna upplevt sin egen skoltid? Vilket stöd har de fått från skolan och vad anser de om det? Vilka faktorer tycker dessa personer är viktiga för att anpassa pedagogiken och miljön i grundskolan? Hur beskrivs upplevelsen av skoltiden, av personer med ASD (AS/HFA) i självbiografisk och biografisk litteratur? På vilket sätt kan de tillfrågade personernas erfarenheter bidra till en utveckling av pedagogiken och miljön i grundskolan? Dessa frågeställningar är överlappande och gäller för framförallt för huvudstudien och delvis för studien av självbiografier/biografier. Forskningsansatsen utgick från det fenomenologiska perspektivet, som riktar sitt fokus på att beskriva deltagarnas subjektiva upplevelser. De teoretiska perspektiv som har använts i analysen av huvudstudien, den empiriska delen av studien, är Fischbeins pedagogiska samspelsmodell (Fischbein & Österberg, 2003), samt Bronfenbrenners ekologiska modell (1979). Huvudstudien, den empiriska delen, visade att studiens deltagare delar flera liknande upplevelser, samtidigt som vissa upplevelser skiljer sig åt. Några centrala resultat som undersökningens deltagare redovisat är att de flesta upplevt en mödosam skolgång, som kantats av missförstånd och framförallt mobbning, samt olika former av kränkande behandling – från både lärare och elever. Flera respondenter och personer ur litteraturstudien, uttrycker även känslor av ensamhet och utanförskap, samtidigt framkommer även positiva upplevelser i samband med positiv uppmärksamhet, ett gott bemötande från omgivningen och en strukturerad individualiserad pedagogik och miljö. Den empiriska studien visar också att både miljön och pedagogiken på ”högstadiet” dvs. år 7–9 innebär ökade påfrestningar för elever med autismdiagnoser. Ett flertal deltagare uttryckte också en önskan att få mer stöd och hjälp inom både idrott och de praktiska ämnena. Undersökningens resultat visar tydligt att det krävs en individualiserad anpassning av både miljö och pedagogik för att möta elever med autismspektrumdiagnoser i skolan. En viktig slutsats är, på basis av studiens resultat och annan forskning inom området, att lärarens kunskaper om funktionshindret autism, personliga förhållningsätt, känslomässiga mognad och bemötande av elever har en avgörande inverkan på elevens studieresultat och inte minst deras psykiska hälsa. / Autism is a congenital disorder, where an adjustment of the surrounding environment and a clear pedagogic plan is necessary to improve and facilitate the individuals and relatives quality. The diagnose autism does not necessary mean that the person suffers from delays in cognitive development or mental retardation. Autism basically means a different way of thinking. Individuals with autismspectrumdiagnosis share some common patterns of problems among areas of mutual social interaction, mutual communication and imagination possibilities, and also with limitations within the interests and behaviour. Most people who work within junior school (nine-year compulsory school) meet students who have autismspectrum diagnoses. To be able to adjust the pedagogic, environment and not least how we handle these students demands higher skills and understanding of the meaning of the disorder. An important perspective is, despite the theoretical knowledge about autism, to be able to share the personal accounts of those people who have experienced the disorder. This study has focused on people with autismspectrum diagnoses who at the same time do not have delays in cognitive development or mental retardation. First of all the diagnose of high functional autism and Asperger syndrome. The aim of this study was to describe and document how people with autismspectrum diagnoses, without delays in cognitive development or mental retardation, experienced their school time. This study contains two parts, the main study that consists of a quality questionnaire with twelve people and a review of twelve autographies and biographies. The main questions that were set for the entire study were: How have the participants experienced their school time? What type of support they have received in school and what they thought about it? Which factors consider these people are important to adjust, in the pedagogical- and external environment in junior school? How is the experience of school time being described by persons with autismspectrum diagnoses in autobiographies/biographies? In what way can these personal experiences contribute and help to develop the pedagogic- and external environment at school? The study began from the phenomenological perspective, which focused to describe the participant’s individual experiences. The theoretical perspective that were used in the analysis of the main study, the empirical part, was Fischbeins pedagogic interacting model (Fischbein & Österberg, 2003), and also Bronfenbrenners ecological model (1979). The results of the main study, the empirical part, showed that the participants had many of the same experiences and at the same time some differences. Some central results of the study showed that most of the participants had a difficult time in junior school, surrounded by misunderstandings and most of all harassment’s and different types of offending treatment from both teachers and students. Many who responded expressed feelings of loneliness and feeling an outsider, there were also reported positive experiences together with positive attention, a kind reception and a structured individualised pedagogic and environment. The study also shows that both environment and pedagogic in senior school implies an increased strain for students with autism diagnoses. Several participants put forward a wish for more support and help within both sports and practical areas, such as crafts. The results showed a definite need for individualised adjustment of both environment and pedagogic to be able to meet students with autismspectrum diagnosis at school.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:du-29273 |
| Date | January 2006 |
| Creators | Hoffmann, Monika |
| Publisher | Lärarhögskolan i Stockholm - Institutionen för individ, omvärld och lärande |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
| Relation | Magisteruppsats i pedagogik med inriktning mot specialpedagogik, 1404-9023 ; 58 |
Page generated in 0.003 seconds