Sammanfattning Denna uppsats syftar till att ge en bild av de situationer då hybridkapital kan vara attraktivt som kapitalanskaffningsinstrument och beskriva hur låntagaren hanterar detta instrument i sin externa redovisning. Uppsatsen har på så sätt ett klart redovisningstekniskt perspektiv. Den använda metoden är kvalitativ och bygger på intervjuer samt studier av på marknaden förekommande villkor rörande hybridinstrument. Uppsatsens slutsats visar att hybridkapital ur en låntagares synvinkel är av intresse i främst tre situationer. För det första har instrumentet kommit att tillämpas av låntagare i syfte att undvika att hamna i en situation där aktiebolagslagen kräver att en kontrollbalansräkning upprättas och i förlängningen för att undvika likvidationsplikt. För det andra kan instrumentet vara intressant då låntagaren har ett behov av att minska sin nettoskuld för att undvika att bryta mot av banken uppställda villkor i kreditavtalet. Härutöver kan också identifieras en tredje typ av situation vilken karaktäriseras av att andra överväganden än rent redovisningstekniska skäl ligger bakom användandet av hybridkapital, till exempel bolagets kapitalstruktur eller skattemässiga aspekter. Redovisningen av hybridinstrument kompliceras av att instrumentet genom av parterna uppställda villkor kan ges egenskaper vilka pekar mot att det ska redovisas både som ett skuldinstrument och som ett egetkapitalinstrument. Något generellt svar på hur ett hybridinstrument ska redovisas går inte att ge varför en bedömning måste göras i det enskilda fallet. I denna bedömning ska instrumentets samtliga villkor övervägas. Av avgörande betydelse i denna prövning blir att undersöka hur villkoren påverkar makten över instrumentet, det vill säga vem som kan bestämma över om och när emittenten ska prestera. Sammanfattningsvis kan det konstateras att parterna genom utformningen av villkoren i förlängningen styr över redovisningen av instrumentet. Att förutsäga framtiden för instrumentet är svårt. Det kan argumenteras för att instrumentet även fortsättningsvis främst kommer tilldra sig intresse i ekonomiskt svåra tider. Å andra sidan skulle ny vägledning från IASB kring gränsdragningen mellan skuldinstrument och egetkapitalinstrument kunna minska osäkerheten i redovisningen och därmed göra instrumentet till en naturlig del av ett bolags kapitalbas.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:uu-134576 |
| Date | January 2010 |
| Creators | Åslund, Erik, Rhenman, Mari |
| Publisher | Uppsala universitet, Företagsekonomiska institutionen, Uppsala universitet, Företagsekonomiska institutionen |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0024 seconds