Sammanfattning Denna uppsats syftar till att ge en bild av de situationer då hybridkapital kan vara attraktivt som kapitalanskaffningsinstrument och beskriva hur låntagaren hanterar detta instrument i sin externa redovisning. Uppsatsen har på så sätt ett klart redovisningstekniskt perspektiv. Den använda metoden är kvalitativ och bygger på intervjuer samt studier av på marknaden förekommande villkor rörande hybridinstrument. Uppsatsens slutsats visar att hybridkapital ur en låntagares synvinkel är av intresse i främst tre situationer. För det första har instrumentet kommit att tillämpas av låntagare i syfte att undvika att hamna i en situation där aktiebolagslagen kräver att en kontrollbalansräkning upprättas och i förlängningen för att undvika likvidationsplikt. För det andra kan instrumentet vara intressant då låntagaren har ett behov av att minska sin nettoskuld för att undvika att bryta mot av banken uppställda villkor i kreditavtalet. Härutöver kan också identifieras en tredje typ av situation vilken karaktäriseras av att andra överväganden än rent redovisningstekniska skäl ligger bakom användandet av hybridkapital, till exempel bolagets kapitalstruktur eller skattemässiga aspekter. Redovisningen av hybridinstrument kompliceras av att instrumentet genom av parterna uppställda villkor kan ges egenskaper vilka pekar mot att det ska redovisas både som ett skuldinstrument och som ett egetkapitalinstrument. Något generellt svar på hur ett hybridinstrument ska redovisas går inte att ge varför en bedömning måste göras i det enskilda fallet. I denna bedömning ska instrumentets samtliga villkor övervägas. Av avgörande betydelse i denna prövning blir att undersöka hur villkoren påverkar makten över instrumentet, det vill säga vem som kan bestämma över om och när emittenten ska prestera. Sammanfattningsvis kan det konstateras att parterna genom utformningen av villkoren i förlängningen styr över redovisningen av instrumentet. Att förutsäga framtiden för instrumentet är svårt. Det kan argumenteras för att instrumentet även fortsättningsvis främst kommer tilldra sig intresse i ekonomiskt svåra tider. Å andra sidan skulle ny vägledning från IASB kring gränsdragningen mellan skuldinstrument och egetkapitalinstrument kunna minska osäkerheten i redovisningen och därmed göra instrumentet till en naturlig del av ett bolags kapitalbas.

Denna uppsats behandlar beskattningen av hybridinstrument. Vid sidan av den aktuella skatterätten behandlas den civilrätt som påverkar och är nödvändig för att förstå beskattningen av hybridinstrument, dvs. aktiebolagsrätt och redovisnings­rätt. Sambandet mellan redovisning och beskattning redogörs för i uppsatsen eftersom det är särskilt aktuellt för beskattningen av hybridinstrument. Gällande rätt för beskattningen av hybridinstrument diskuteras och analyseras utifrån neutralitetsprincipen. Det finns inte någon legaldefinition i svensk skatterätt av vad som utgör hybridinstrument och definitionerna och begreppsanvändningen skiljer sig åt i litteraturen. Enligt Lewander är ett hybridinstrument ett finansiellt instrument som har en karaktär av både främmande och eget kapital och kan omvandlas från det ena till det andra. Hybridinstrument är vanligen konstruerade med ett skuldinstrument i botten. Torgander redogör för att ett hybridinstrument är ett värdepapper som kombinerar egenskaperna av eget kapital och skuld. Det läggs ner mycket ansträngning för att uppnå en optimal sammansättning av hybridinstrumentets egenskaper för att uppnå önskvärd hantering hos emittenten, dvs. avdragsrätt i inkomstbeskattningen, medräkning som eget kapital i solvenssammanhang och i redovisningen för att förbättra bolagets nyckeltal. Nya typer av hybridinstrument utvecklas ständigt på marknaden. Enligt Lewander har skatterättsliga incitament blivit alltmer drivande vid utformningen av hybridinstrument. Det saknas bestämmelser som uttryckligen reglerar hur hybridinstrument ska hanteras skatterättsligt. De hybridinstrument som behandlas i uppsatsen är konvertibler, vinst­andelslån, kapitalandelslån och preferensaktier. En aktuell fråga avseende beskattningen av hybrid­instrument som behandlas särskilt i uppsatsen är om emittenten av ett hybrid­instrument får avdragsrätt för räntan på det aktuella instrumentet. Denna fråga har behandlats i praxis och relaterar till sambandet mellan redovisning och beskattning.

Uppsatsens syfte är att utreda hur EU:s förändringar i moder/dotterbolagsdirektivet kommer att påverka svensk lagstiftning i form av IL och SFL. Förändringarna i direktivet har gjorts för att förhindra bolagens användande av s.k. hybridlån för att uppnå dubbel icke-beskattning i medlemsstater. Utöver den här förändringen har det även infogats gemensamma skatteflyktbestämmelser i direktivet, bestämmelser som samtliga medlemsstater måste följa. Sverige har sedan tidigare implementerat moder/dotterbolagsdirektivet i svensk lagstiftning och har även en lag mot skatteflykt. Skatteflykt är idag ett erkänt problem inom EU och de olika medlemsstaternas nationella lagstiftningar skiljer sig åt mellan varandra, därför har det ansetts nödvändigt att försöka skapa en gemenskap mellan medlemsstaternas lagstiftningar. För att uppfylla uppsatsens syfte har vi utrett de antagna förslagen från EU och gjort jämförelser med svensk lagstiftning, i syfte att se hur den svenska lagstiftningen kommer att påverkas av de ändrade reglerna i moder/dotterbolagsdirektivet. Tanken är inte att föreslå en lydelse av reglerna i svensk lagstiftning, utan enbart att utreda hur IL och SFL kommer att påverkas när direktivets ändringar implementeras innan slutet av år 2015. Slutsatsen enligt vår mening blir att Sverige troligtvis inte kommer behöva ändra den svenska generalklausulen då den redan täcker men även går längre än det som den gemensamma skatteflyktsklausulen vill uppnå. Vi anser att Sverige rimligen borde implementera reglerna som motverkar dubbel icke-beskattning och att detta rimligen bör införas i IL. Vi anser även att det är väldigt viktigt att den implementerade bestämmelsen är så tydlig som möjligt i sin lydelse. / The purpose of the thesis is to examine how EU’s changes in the Parent-Subsidiary Directive will affect Swedish legislation in the form of the Income Tax Act and the Tax Evasion Act. The changes in the directive have been made to prevent the companies from using so-called hybrid loans to achieve double non-taxation in the Member States. In addition to this change, a general anti-abuse rule has also been implemented into the Directive, a rule that all Member States must implement. Sweden has already implemented the Parent-Subsidiary Directive into Swedish law and has also a law against tax evasion. Tax evasion is a recognized problem within the EU and the different national legislations between the Member States differ from each other and therefor it has been considered necessary to try to create a connection between the Member States' legislation. To fulfill the purpose of the thesis, it has been necessary to examine the changes made by the EU and make a comparison with the Swedish legislation, in order to see how the Swedish legislation will be affected by the changed rules of the Parent-Subsidiary Directive. The idea is not to propose a complete amendment to the rules in the Swedish law, but only to investigate how the Income Tax Act and Tax Evasion Act will be affected when the changes in the directive are implemented. The conclusion, according to us, is that Sweden will probably not need to change the Swedish general tax evasion clause because it already covers and also goes further than what the general anti-abuse rule in the Directive wants to achieve. We believe that Sweden probably should implement the rules that prevent double non-taxation, and that this should be inserted in the Income Tax Act. We also believe that it is very important that the implemented provision is as clear as possible in its wording.