När en person drabbas av ett plötsligt akut sjukdomsfall ställer vi krav på att samhället ska reagera och hjälpa den som är i behov av hjälp. Personen som är drabbad upplever en otrygghet och vill ha hjälp så fort som möjligt. Att ge den hjälpen åligger Sveriges regioner enligt hälso- och sjukvårdslagen. Med en allt mer centraliserad sjukvård och en trend som visar att väntetiden på en ambulans blir allt längre krävs en samverkan mellan samhällets trygghetsskapande och livräddande funktioner. Problematiken med denna samverkan mellan räddningstjänst och ambulanssjukvården när det handlar om hälso-och sjukvård är sedan tidigare väl känd. Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet, numera Sveriges Kommuner och Regioner, kom ut med en rapport år 2001 där detta undersöktes. Efter rapporten har lagändringar genomfört för att förenkla samverkan och för att möjliggöra avtal som innebär att räddningstjänsten utför hälso-och sjukvårdsinsatser i väntan på ambulans. I Örebro län finns ett avtal mellan Region Örebro län och Nerikes Brandkår som innebär att räddningstjänsten larmas till misstänkta hjärtstopp där det finns en bedömd tidsvinst i att larma räddningstjänsten. Resultatet visar att räddningstjänsten larmades tillsammans med ambulans vid 111 av 389 misstänka hjärtstopp under 2018, vilket motsvara ca 28,5 procent av fallen. Vid dessa gemensamma utlarmningar var räddningstjänsten enligt medianvärdet 9 minuter före ambulansen till den drabbade. Medicinska studier visar att chansen att få igång ett hjärtstopp minskar med 10 procent för varje minut. Ambulanssjukvårdens tillgänglighet har under senaste tiden varit föremål för medial uppmärksamhet i och med en ökad belastning på verksamheten. Resultatet i studien påvisar en markant högre belastning för ambulanssjukvården än hos Nerikes Brandkår. Av Nerikes Brandkår totala antal uppdrag utgjorde IVPA ca 3,8 procent under 2018. Det finns flera andra sjukdomsfall där tiden spelar en avgörande roll för utgången hos den drabbade. Två av dessa sjukdomsfall, livshotande blödning och luftvägshinder, undersöktes vad det gäller omfattning i länet samt huruvida räddningstjänsten skulle kunna genomföra en första insats i väntan på ambulans vid dessa sjukdomsfall. Om räddningstjänsten även skulle larmas på 28,5 procent av alla larm om livshotande blödning och luftvägshinder och oförändrat på misstänkt hjärtstopp skulle andelen IVPA öka från dagens 3,8 till 4,9 procent. Det skulle även innebära en total ökning av antal larm till räddningstjänsten med 1,1 procent, eller cirka 32 larm per år i hela Nerikes Brandkår. Räddningstjänstens tillgänglighet och förmåga att göra snabba potentiellt livräddande insatser i väntan på ambulans bör tas till vara av regionen. Ambulanssjukvården och räddningstjänsten har ett flertal gemensamma beröringspunkter där en av dem är att skapa trygghet och rädda liv.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:ltu-78706 |
| Date | January 2020 |
| Creators | Backes, Albin |
| Publisher | Luleå tekniska universitet, Institutionen för samhällsbyggnad och naturresurser |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0042 seconds