I den här undersökningen studerar jag vilka sociala innebörder som husdjursägare tilldelar sina husdjur, och hur husdjursrelationen på så sätt kan bli möjlig som en meningsfull relation mellan människa och djur. Jag har utfört fem semistrukturerade intervjuer med personer som har olika husdjur eller sällskapsdjur, och analyserat intervjuerna med Michael Billigs diskurspsykologiska, dilemmatiska ansats. Husdjursägarna tilldelar sina husdjur tvetydiga innebörder utifrån vilken syn de har på husdjurets medvetande, dess plats i kulturen, dess förhållande till tid, samt des förmåga till kommunikation. Husdjuret behandlas omväxlande som ett djur och som en varelse med mänsklig karaktär. Jag har kunnat finna samma tvetydiga förhållande till husdjur i välkända filosofiska texter, och drar därmed slutsatsen att vårt förhållningssätt till husdjur är en del av vårt samhälles sunda förnuft och har formen av ett dilemma mellan mänskligt och djuriskt. I och med att vi förhåller oss till husdjur på ett tvetydigt sätt kan djuret bli en del av en meningsfull relation, utan att vi för den skull behöver ge djuret mänsklig status. Vårt sätt att definiera djuret i husdjursrelationen innebär alltså en flexibel avgränsning mellan människa och djur, och avgränsningen blir därmed ett sätt att definiera vår egen mänsklighet.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:mdh-282 |
| Date | January 2007 |
| Creators | Redmalm, David |
| Publisher | Mälardalens högskola, Institutionen för samhälls- och beteendevetenskap, Institutionen för samhälls- och beteendevetenskap |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0015 seconds