Redan på 1990-talet visade Riksidrottsförbundet att de stod bakom Barnkonventionen genom att bland annat lyfta vikten av att barn- och ungdomsidrott ska bedrivas med ett barnrättsperspektiv. Tidigare studier har visat på att många idrottsledare trots det har bristande kunskap om vad det innebär. Studiens syfte var att få en inblick i hur idrottsföreningar som bedriver barn- och ungdomsidrott ser på och arbetar med barns rättigheter. Studien är baserad på en kvalitativ metod där semistrukturerade intervjuer genomfördes med fem organisationsledare som alla var verksamma i idrottsföreningar som bedriver barn- och ungdomsidrott. Analys har gjorts mellan barns rättigheter och de teoretiska utgångspunkterna kapacitet och kapacitetsuppbyggnad. Studiens resultat visar på att det finns en vilja och strävan efter att bedriva och utveckla barn- och ungdomsidrott med ett barnrättsperspektiv, men att kunskap och kapacitet ibland begränsar det. Sammanfattningsvis har denna studie visat på att mänskliga resurser är den kapacitetsdimension som idrottsföreningar själva anser vara deras största styrka när det kommer till barns rättigheter. Samtidigt som de också ser mänskliga resurser som den största utmaningen i arbetet med barns rättigheter. Att se på utveckling och förändring som kapacitetsuppbyggande processer verkar inte vara vanligt förekommande i idrottsföreningar när de arbetar med barns rättigheter.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:kau-90664 |
| Date | January 2022 |
| Creators | Olsson, Madde |
| Publisher | Karlstads universitet |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0022 seconds