<p>Aim</p><p>The aim of the study is to find out if, and in that case how, the sports movement creates and reproduces norms and values regarding sex and sexuality. Questions to be answered are: Which experiences do non-heterosexual women have of everyday activities in the Swedish sports movement? How are norms on sex and sexuality visible in practice? Are there mechanisms/practices that challenge these norms? Finally, the results are discussed in relation to two policy documents from the National Organization of Sports (RF); “Sports Wants” and “Policy and plan of action against sexual harassment and sexual discrimination within sports”.</p><p>Method</p><p>Since the aim was to understand, and not to generalize and quantify, a procedure of qualitative interviews was chosen. Ten non-heterosexual women were interviewed concerning their experiences of the Swedish sports movement. They were active (or had recently been) at different levels in the following sports: basketball, soccer, floor ball, ice hockey, bandy and volleyball. The interviewees were found through advertisements and through a so called snowball method.</p><p>Results:</p><p>When it comes to treatment by team mates, leaders and coaches, three main themes are apparent in the interviewees’ narratives: 1) expressive silence 2) discrimination, harassment and insulting behaviour and 3) sports as a free and allowing space. Heteronormative discourses on sex and sexuality are reproduced and confirmed in everyday activities of sports, e.g. through demands of femaleness, denials that lesbian sportswomen exist in the team/club, silence and a focus on SEX when talking about homo- and bisexuality. At the same time, the interviewees are challenging dominant, heteronormative discourses within sports, e.g. through: choosing not to look or act in a traditional female manner, living openly as homosexuals, creating or participating in small communities that give support and function as free spaces and through sending out forbidden glances (e.g. signals of non-heterosexual attraction and flirting).</p><p>Conclusions:</p><p>In this study, it emerges how sex and sexuality are constantly “done” in everyday life of sports. The structure of sports, with its clear division between women/men, femaleness/maleness and its strong connection to masculinity, seems to result either in a positive or a negative environment for non-heterosexual female athletes. On one hand, sports can be characterized by strict norms on sex and sexuality, homophobic tendencies, discrimination and insulting behaviours. On the other hand, sports can also be an environment, where norms on sex and sexuality are less tight than in society at large and a place where it is allowed to challenge heteronormative discourses. According to the findings in this study it seems more important to stress your femininity the more “masculine” your sport is considered to be – to a certain limit. After having exceeded this limit you are freer to act in a more unconventional matter. It emerges from the interviewees’ narratives that sports have the potential to be, but seldom are, the open and allowing environment that is described in “Sports Wants”. Neither does it seem as if leaders and coaches are working actively with implementation of the “Policy and plan of action against sexual harassment and sexual discrimination within sports”.</p> / <p>Syfte och frågeställningar</p><p>Det övergripande problemområdet handlar om idrott och heteronormativitet. Avsikten är att studera om och i sådana fall hur idrottsrörelsen är med och skapar samt reproducerar attityder, normer och värderingar kring sexualitet och kön. De frågor jag vill besvara är: Vilka upplevelser och erfarenheter har icke-heterosexuella idrottare av vardagen inom svensk idrottsrörelse? Hur iscensätts normer kring kön och sexualitet i de aktivas berättelser? Finns det även mekanismer/praktiker som utmanar dessa normer? Slutligen diskuteras resultatet i relation till två av RF: s policydokument; ”Idrotten vill” samt ”Policy och handlingsplan mot sexuella trakasserier och sexuell diskriminering inom idrotten”.</p><p>Metod</p><p>Då syftet var att förstå, inte att generalisera och ange frekvenser, valdes ett tillvägagångssätt med kvalitativa intervjuer. Tio icke-heterosexuella kvinnor mellan 17 och 36 år intervjuades om sina upplevelser och erfarenheter av idrottsrörelsen. De var aktiva (eller hade nyligen varit) på olika nivåer inom idrotterna basket, fotboll, bandy, innebandy, hockey och volleyboll. Intervjupersonerna hittades genom annonsering och genom en s.k. snöbollsmetod.</p><p>Resultat</p><p>När det gäller bemötandet från lagkamrater, ledare och tränare, framträder tre huvudsakliga teman i intervjupersonernas berättelser: 1) en talande tystnad 2) förekomsten av diskriminering, trakasserier och kränkande behandling och 3) upplevelsen av idrotten som en frizon. Heteronormativa diskurser kring kön och sexualitet reproduceras och befästs i den idrottsliga vardagen, exempelvis genom: krav på kvinnlighet och uppvisandet av en heterosexig image, förnekanden av att det finns lesbiska i laget/klubben, tystnad och fokus på SEX när man pratar om homo- och bisexualitet. Samtidigt utmanar intervjupersonerna de dominerande heteronormativa diskurserna inom idrotten, bl. a genom: att välja att inte se ut eller bete sig traditionellt kvinnligt, att leva öppet som homosexuella, att skapa eller vara delaktiga i gemenskaper som ger stöd och som fungerar som frizoner och att sända ut förbjudna blickar (d.v.s. icke heterosexuellt riktad attraktion och flirtande)</p><p>Slutsats</p><p>Det framkommer i denna uppsats hur kön och sexualitet ständigt ”görs” i den idrottsliga vardagen. Idrottens struktur, med dess tydliga uppdelning mellan män/kvinnor, manligt/kvinnligt och dess koppling till maskulinitet verkar kunna resultera antingen i en negativ eller i en positiv miljö för icke-heterosexuella kvinnor. Å ena sidan kan idrotten präglas av strikta normer kring kön och sexualitet, homofoba tendenser, diskriminering och kränkande behandling. Å andra sidan kan idrotten också vara en miljö, där normer kring kön och sexualitet är mindre snäva än i samhället i övrigt och en plats där det är tillåtet att utmana heteronormativa diskurser. I denna studie verkar det vara viktigare att betona sin femininitet och heterosexualitet ju mer maskulint kodad en idrott är – fram till en viss gräns. Har man passerat denna gräns blir friheten att se ut och agera på ett okonventionellt sätt sedan större. Det framkommer av intervjupersonernas berättelser att idrotten har en potential att vara, men sällan är, den öppna och tillåtande miljö som beskrivs i RF:s policydokument ”Idrotten Vill”. Det verkar inte heller som SF arbetar aktivt med ”Policy och handlingsplan mot sexuella trakasserier och sexuell diskriminering”.</p>
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA/oai:DiVA.org:gih-287 |
| Date | January 2007 |
| Creators | Linghede, Eva |
| Publisher | Swedish School of Sport and Health Sciences, GIH, Department of Sport and Health Sciences |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, text |
Page generated in 0.003 seconds