Bakgrund: Av de 56 miljoner människor som dör i världen årligen har ungefär 60 procent behov av palliativ vård den sista tiden i livet. När den livshotande sjukdomen utmanar livet kan den palliativa patienten ha ett behov av existentiellt stöd. En hörnsten av den palliativa vården omfattar det aktiva lindrandet av existentiellt lidande. I den kliniska verksamheten uteblir den existentiella omvårdande dock många gånger. Syfte: Att beskriva existentiella upplevelser hos patienter inom palliativ vård. Metod: En litteraturstudie med deskriptiv design som består av 18 artiklar med kvalitativ ansats och mixed method. Resultat: De som saknade resurser att hantera den förändrade tillvaron och dödshotet underkastades upplevelser av ångest, ensamhet, vanmakt, meningslöshet och hopplöshet. När döden blev en konkret realitet hamnade även olösta skuldkänslor i förgrunden. Kroppsliga förändringar och funktionsförluster gav till följd svåra upplevelser som rör identitet och självbild, bristande autonomi, förlorad gemenskap och skam. Andra patienter lyckades dock anpassa sig och kunde omvärdera livet, fokusera på meningskällor och ta vara på hoppet. Känslan av gemenskap kunde vara motvikten till existentiellt lidande. Slutsats: Existentiella upplevelser av skiftande karaktär utlöses när man lever med en svår sjukdom i ett palliativt skede. Den existentiella dimensionen är tydligt kopplad till förmågan att uppleva välbefinnande och livskvalitet, vilket är det övergripande målet för god palliativ vård. Detta fordrar en existentiell medvetenhet i omvårdnaden. / Background: Of the 56 million people who die around the globe annually, approximately 60 percent need palliative care at the end of their lives. When the life-threatening disease challenges life, the palliative patient may have a need for existential support. A cornerstone of palliative care involves the active alleviation of existential suffering. However, existential care is often lacking in the clinical practice. Aim: To describe existential experiences of patients in palliative care. Method: A literature review with a descriptive design comprising of 18 articles with a qualitative approach and mixed methods. Results: Those who lacked the resources to cope with the changed life conditions and the threat of death succumbed to experiences of anxiety, loneliness, powerlessness, meaninglessness, and hopelessness. When death became a concrete reality, unresolved feelings of guilt also came to the fore. Bodily changes and functional losses resulted in difficult experiences related to identity and self-image, lack of autonomy, loss of community, and shame. Other patients, however, were able to adapt and could reevaluate life, focus on sources of meaning and sustain hope. A sense of community could be the counterweight to existential suffering. Conclusion: Existential experiences of varying nature are activated when living with a severe disease in a palliative stage. The existential dimension is clearly linked to the ability to experience well-being and quality of life, which is the overall goal of good palliative care. This necessitates an existential awareness in nursing.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:uu-511414 |
| Date | January 2023 |
| Creators | Strand, Mattias |
| Publisher | Uppsala universitet, Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0022 seconds